Skakande ben

Jag ställde mig hastigt upp och klädde på mig. Benen började skaka mer med varje sekund. Jag kände det, som om det var jordbävning under mig.

Så jag satte mig ner och frågade dig med ansiktet bort.
"Vad hände med det som stod i brevet?"
Fick inget svar.
Frågade något annat, minns inte svaret. Till slut gick jag ut i hallen där din mamma sa någonting och då svarade jag inte. Satt på golvet, knöt skorna lugnt och sansat, lindade halsduken runt min hals, knäppte rocken, satte på mig mössan och låste upp dörren. Det var snöstorm ute.

Jag kom fram till att jag gick och orken att komma tillbaka är liten.

Jag gick hem, ringde min bästa vän och pratade om det. Grät en skvätt när jag fick höra att han bryr sig om mitt välmående. Grät en skvätt, hade totalt glömt bort vilka mirakel han skapar.

Sedan la jag på och kände mig stark. Lyssnade på Nine Inch Nails.

Jag ger er första versen.

The more we take
The paler we get
I can't remember what it is
We try to forget
The tile on the floor
So cold it could sting
In your eyes
Is a place worth remembering
For you to go and take this
And smash it apart
I've gone all this fucking way
To wind up back at
Back at the start