Igår åkte jag och Solomon hem till Mike. Vi hade bestämt oss för att spela Ocarina of Time. Dock är det en såndär jobbig Gamecube verision där kontrollerna är helt åt helvete, vilket också märktes när Mike och Sulan spelade. Jag var bäst. Klarade mig igenom Deku Tree och Forest Temple galant.
Och när jag satt där med kontrollen i handen märkte jag att det är ett jävligt välgjort spel som än idag håller måttet. Man märkte det på pusslen, bandesignen och ibland även de få filmscenerna. Öppningsfilmen fick mina hår att resa sig.
Det är alltid lite speciellt att spela om ett gammalt spel. Man minns liksom varför man satt dag ut och dag in och bara nötte. Minns att jag försökte få upp den största fisken ur dammen när jag var typ tolv. Jag minns inte om jag lyckades, men jag fick upp ett par stora bjässar där i dammen. Och utanför, de dansande fågelskrämmorna. Och när jag fastnade i en bugg precis vid sandpalatset mot slutet av spelet.
Gee, jag tror gårkvällen återuppväckte mitt intresse för TV-spel.
Gee, jag borde spela fler TV-spel. Alla gamla godbitar som ligger hemma och samlar på sig damm. Guldkorn som Marvel vs. Capcom 2, Robotech, Gamecuben, Dreamcasten, Shenmue 2, Flashback.
Gee, jag ska ta med mitt SNES till Svalöv när jag börjar igen. Snylta lite av Josefs skattkammare med SNES-spel därborta. I like.
Baby, I missed you. This time I won't let you down.
Fan också. Han kom innan jag hann skriva någonting. Sen säger han att han ska ut för att hämta läsk. Och han ska cykla, så det är bäst jag skyndar mig.
0. Fredag. Lämnade Svalöv bakom mig. Lämnar Svalöv bakom mig i en vecka. Skönt. Påsklov. Damn it feels good to be a gangzta.
1. Fredag. Chill hemma hos Eric. Såg The Prestige, för min del en ny favoritfilm (lätt topp 10). Åt chipsstjärnor och drack Champis. Matilda och Sara var också där. Mattias spelade på Retro, jag orkade inte gå och titta.
2. Lördag. Tittade förbi hos Gustav på hans jobb, sedan fikade vi med hans kollega Paul. Vi fikade alltså på Fridis jobb, Café Kungsgatan. Bästa fiket i stan, faktiskt.
3. Lördag. Frida hade FF. Earth Hour, drama och glädje. Behöver inte förklara vidare.
4. Söndag. Fotograferades till Fridas projektarbete. Gustav hade lånat med sig kamerautrustning från sitt jobb. Riktigt nice bilder. (JAG VILL HA DEM, BARA SÅ NI VET. KAN JAG FÅ? SKA ANVÄNDA DEM TILL MITT FRAMTIDA CV!)
5. Imorgon är det Måndag och sen följer resten av dagarna. I'll keep me updated.
Idag får ni en bild också. Tack Matilda för du är tillbaka som fotograf (säger vi).
Har tänkt visa filmscener jag gillar ett bra tag nu. Däremot har jag inte tänkt vilka jag vill visa. Skitsamma, vi bara kör.
1. Tårtätarscenen i Matilda Herregud. Detta måste vara en av filmhistoriens mest obehagliga scener. Rektorn tvingar en elev att äta en hel tårta och sedan slå fatet i huvudet på honom! För er som inte sett filmen rekommenderar jag den starkt. Det må vara en barnfilm, men då och då är den väldigt allvarlig. Baserad på Roald Dahls barnbok med samma namn. Andra av Dahls böcker som blivit filmatiserade är Häxor, Kalle och Chokladfabriken och Den Fantastiska Räven.
Jag ger er scenen och en jävligt svinig rektor.
Bonus: Rektorn använder en tjej som släggkastning.
2. Four Rooms, scenerna ur sista delen. Denna filmen är lite av ett förbisett mästerverk. Filmen är uppdelad i fyra delar som regisserats av fyra olika regissörer. Sista delen är regisserad av självaste Tarantino, där han även skådespelar. Hela filmen utspelar sig på ett hotell en nyårsafton. En piccolo, spelad av Timothy Roth, tvingas jobba denna kväll och en del bisarra scenarion utspelas. Bl.a. tvingas han barnvakta ett par snorungar vars föräldrar är ute och partajar. Och tro mig, de är riktiga jävla snorungar.
Nåväl. Jag låter faktiskt denna del av filmen tala för sig själv, den utvecklas fullkomligt skruvat, precis som resten av filmen. Enjoy! (Den är ungefär 20 min lång, men så värd att se.)
EDIT: Youtube är skit. Öppna länkarna i nya flikar eller något.
3. Blade Runner - "All those moments will be lost in time. Like tears... In rain." Han är en robot med hjärta. Jag får gåshud varje gång. Rutger Hauers skådespel i denna filmen är rakt igenom fantastisk. Harrison Fords också, för den delen.
Alltså... Jag är fullkomligt mållös.
4. High Fidelity - The Monday Tape Jag så känner för John Cusacks rollkaraktär. Ibland behöver man musik som går att ignorera, som bara finns där i bakgrunden. Och tro mig... "I'm walking on sunshine" är inte det mest optimala att ha i bakgrunden. Dessutom älskar jag vilket rövhål Jack Black spelar i filmen.
5. Dirty Harry - "We want a car, delivered right out there in front". Han ger bilen till dem och skjuter en av rånarna i röven. Vad mer kan jag säga?
6. Le Dernier Combat En av Luc Bessons första filmer. Det finns bara två repliker i hela filmen. Låter kanske sjukt tråkigt, men han lyckas ändå fängsla en. Det var ett tag sedan jag såg den, borde se den på lovet om jag får tid över. Om någon av er vill vara med och se den är det bara att säga till!
Sjukaste mornarna på länge. Mitt uppe i en dröm börjar jag skratta högt åt något som hände där. Jag minns inte alls vad det var, men jag tror att Eric gjorde något som var helt sjukt. Fan, att jag inte minns. Och fan vad glad jag var när jag vaknade.
Det var likadant igår. Jag vaknade av att jag log. Sedan log jag hela vägen till Svalöv.
Det kändes som att något stort låg och väntade när jag hällde upp müslin och mjölken i min svampbobskål imorse. Jag var nog mest pepp inför textsamtalet. Men fortfarande låg det något i luften jag inte kunde sätta fingret på. Inte förrän efter lunch.
Och herre min jävla Gud vilken överraskning. Gick in på Facebook där Malin Garhem skriver på min wall: "GORILLAZ TILL ROSKILDE!!!!!!11111111 JAG AVLIDER POPS!"
Detta är fanimig lika stort som när jag fick reda på att NIN skulle spela förra året. Jag har alltså lyssnat på detta band sedan jag var 12-13 år och det kommer att bli en sann ära att få se detta spektakel live. Göttiga animationer, asnice låtar och en sjuhelvetes konsert att se fram emot.
Det räcker nu med allt jävla kaos. Det räcker nu med allt som rör om i grytan, som kokar i kitteln. Det räcker nu, det behöver inte ens tjuda. Det räcker nu, ställ av grytan från plattan, för det blir för varmt. För kaotiskt. Och jag klarar inte av kaos.
Det räcker nu. Jag klarar inte av en sekund till av det som uppdagas i kaoset. Det räcker nu, för jag vill ha lugn och ro.
Idag satte vi igång med musiksamarbetet på riktigt. Jag var inställd på att verkligen gå in för detta samarbete, men efter ett tag kände jag mig mest uttråkad och tom. Förväntade mig att detta skulle bli kul, lärorikt och att man skulle kunna hänga med musikarna efter allt detta. Men icke. De är bara besvärliga och bajsnödiga med stopp i kloaken. Har hittills inte fått ut något vettigt alls. Kommer sluta antingen som ett slarvigt bakverk eller en misslyckad pannkaka; gott men fult eller fult och äckligt.
Ja, jag har inte gjort något vettigt med hjälp av dem, i alla fall. Istället har jag fått hjälpa mig själv. Satte mig vid pianot och satt där under halva lunchen och bara matade en melodi. Det gick säkert en halvtimme och det kändes så naturligt att bara sitta där. Att bara sitta där och pilla på tangenterna, göra en liten melodi på högerhanden och ett skönt komp på vänster. Jag trivdes med det på ett sätt jag inte trivts med ett annat instrument förut. Det beror antagligen på att jag är så van med att komponera med fingrarna. Fast nu komponerar jag ju text.
Faktum är att det kändes så naturligt att jag funderar på att ragga upp en gammal keyboard och idka älskog med den. Skapa små melodibebisar och sedan se dem växa upp till fullvuxna låtar som kan stå på egna ben. Fullvuxna låtar med ord i mun och kärlek i hjärtat.
Dessutom har jag suttit med låttexten till Train Track Boy en hel dag. Hittade en melodi som funkar till den också. Känns bra. Vill dock inte att musikarna här ska pilla på det, för de är så jävla nördiga och pratar kvintar och sussar och durer och moll och nior. Jag orkar inte med det.
Slappna av, för fan, och gör något kreativt istället. För det är vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Malmö, hade jag tänkt. Hoppas jag får lov att låna studion på Hyllie Kyrkoväg i helgen, för det är där det kommer att hända. Det är där Train Track Boy kommer till liv.
Jag sitter och lyssnar på barnlåtar. De är fantastiska. Jag verkligen älskar hur enkla de är. Jag verkligen förbryllas av hur bra de är. Jag slutar aldrig förvånas av hur enkelt det kan vara att göra något bra.
Jag tänker tillbaka på min barndom, rent musikaliskt. Min mamma sjöng oftast visor och ett av mina allra tidigaste minnen är när hon håller upp mig i luften på sina fötter. Hon sjunger Trollmors Vaggvisa och aj-aj-aj-aj-buffar mig. Ingen kommer någonsin ta ifrån mig det minnet och det är sjukt fint. Jag vill ge mina framtida barn liknande minnen.
Hursomhelst. Jojje Wadenius är hur vass som helst. Hans klassiker, Mitt Lilla Barn, väcker en slags pappainstinkt i mig. Jag kan verkligen se mig själv med en liten kotte i en vårpark.
Och de alltid lika knasiga Trazan och Banarne. De har satt ett djupt fotspår i min barndom. Lugnt, fint, smått osansat och barnsligt. Men fan vad bra de är. Jag är fullkomligt tokig i skivan som finns på spotify. Fantomens Brallor! Rogers Sång! Apanssons Arbete! Calle Cobra! Alla finns med!
För de intresserade tänker jag dels bädda in några youtubevideos och en spotifylänk till skivan.
Jag hatar dagar som dessa och jag hatar att jag har dem alldeles för ofta.
Egentligen borde jag skriva jättemycket och vara sjukt flitig, men jag kan inte. Jag har i och för sig inte ens försökt än, men jag känner att det bara går kasst om jag börjar.
Fan, jag tänker så alldeles för ofta. Borde ställa mig andra frågor, helt enkelt. Jag borde ställa mig andra frågor. Vad för frågor, egentligen? Vad borde jag ställa mig för frågor?
Jag borde ställa mig frågan varför jag inte sätter igång med det där förbannade brevet. Det har legat alldeles för länge nu. I två veckor och jag mår lite dåligt över det. Jag ska skicka det imorgon, garanterat. Jag ska skriva det nu. Två veckor är alldeles för länge. Du ska få det till fredag, det ska jag se till.
Det är ännu en såndär dag jag kan ändra på en sekund. Ännu en såndär dag jag kan göra saker jag inte brukar göra. Kanske läsa ut Räddaren I Nöden, men jag ids inte. Nä, jag ska inte läsa. Jag tänker nog spela lite tv-spel. Eller börja se tredje säsongen av Entourage.
Så tänker man, borde man verkligen sätta sig framför teven? Ja, det borde man. Men bara tills solen tittar fram för det är ännu en såndär molnig dag.
Idag kommer Eric hit. Det blir fett. Vi ska spela tv-spel och se på film. Egentligen måste jag diska och skit, men jag tänkte göra det när han är här, så han får se hur duktig jag är. Eller rättare sagt så att han får se hur man ska göra för att dricksglasen inte ska lukta disktrasa.
Jag är sjuk. Det är han också. Då är det lugnt, då kan jag inte smitta honom och tvärtom.
Jag och Eric pratade ganska mycket om vänskap igår. Jag skiter i vad han tycker om att jag skriver om detta. Min blogg, mina ord och de är sanna. Kom gärna och säg att jag är en överkänslig, pretentiös fitta, för det skiter jag fullständigt i.
Eric, för fan, du är smart nog att förstå att du är en stor och viktig del i mitt liv. Annat vore ju bara hemskt. Jag har länge varit rädd att det inte går att vända sig till dig, rent känslomässigt. Igår sa du till mig att det var okej, att jag verkligen kunde vända mig till dig. Så jag ska försöka göra det så gott jag kan. Men snälla, var receptiv då, för jag har pratat med väggar förut.
Och vänner. Alla ni är mina bästa vänner, på ett eller annat sätt. Den ena kan ringa till mig på lördagsmorgonen då jag knappt är vaken och snacka om gårdagens bravder. Den andra kan man klättra upp på tak med och klaffa med direkt. Den tredje kan man försöka få ur en hemlig känsla utan att direkt få något svar. En fjärde har man inte pratat med på ett långt tag och har mycket att ta igen.
Tro mig, ni är alla fina på ert eget sätt och på så sätt gör ni mitt liv komplett. Försök inte vara den andra lik, jag tycker om att ni är olika varandra. Försök inte ändra på er och försök för bövelen inte vara avundsjuka på varandra. Det klarar jag inte av.
Känns som att jag åkt mellan Malmö och Svalöv så mycket att jag vet exakt vilka människor som är på första bussen, tåget och sedan stadsbussen. Man börjar känna igen ansikten och det tycker jag är ganska läskigt. Ändock är det fascinerande hur många gånger man kan se en person utan att säga hej, se henne stå i mitten av dragspelsbussen eller höra den underliga lillkillen prata med sin lärare i Svalövs enda busskur.
Det är helg för tusende gången. Det är bara en antagning. Men veckodagarna går snabbt förbi, nästan lite för snabbt och man får inte något gjort. Inte riktigt, i alla fall. Försökte skriva klart en novell denna vecka, men det gick ju som det gick. Skrev fem sidor, hursomhelst. Det är ganska svårt att skriva en självbiografisk novell eftersom man på något sätt tänker: "Är det okej att skriva såhär? Borde jag ändra namnen?" osv. Egentligen spelar det ingen roll för personerna det handlar om kommer ändå att känna igen sig i situationen, så jag lät bli att ändra.
Idag var det tänkt att jag skulle hänga med Victor på fest, men det fanns ingen fest för oss att tillgå. Vi satsar stenhårt på en annan helg, typ nästa. Och om det skulle skita sig även då tänker jag fan bjuda hem honom och några andra till Svalöv för en riktig rövarkväll.
Borde kanske ha gått till det där poetry-slamet som Josef är på nu. Han ska tävla, men jag anmälde mig aldrig. Hade jag gjort det hade jag nog läst en förbättrad verision av "Du är bara ett nummer i min telefon", för den är så jävla bra. Och så hade jag ringt henne uppe på scenen, bara för att. Jag tror jag hade vunnit. Fast vad vet jag, hon kanske står i publiken just nu. I alla fall att döma av facebook. Får heja på Josef. Hoppas det går bra för honom.
Nu ska jag skynda mig till Eric och knäppa några öl för att sedan dra vidare till Johanna och KB.
Idag ringde jag till Victor. Han frågade först om jag kunde ringa och det gick jag med på. And boy have I missed his voice. Vi pratade i ungefär en timme och samtalet flöt på förvånansvärt bra.
Något av det vi samtalade om var att spöken kanske är en spegling av en annan dimension, en slags bild av andra sidan. En väldigt intressant tanke. Dessutom berättade Victor om när han såg sjöjungfruer ute i havet.
Vi har en ganska underlig vänskap. Ganska mycket skrivande på msn, alldeles för få möten. Och vi kom överens, vi ska umgås mer. Med start fredag. Jag ser fram emot det. Den är underlig, men på något sätt trollbindande och jag uppskattar det.
Annars? Inte så mycket. Känner mig som min farsa idag.
Det har hänt något knepigt idag. Något knepigt som jag gläds över. Jag tror det var första gången solen sken iår och det var fullkomligt fantastiskt. I klassrummet. Alla log. Det var nog ingen som inte log i klassrummet idag. Jag kan svära på att det var vårsolen.
Det har hänt något knepigt idag. Det var sol ute idag och snön på marken smälte några lager. I kafeterian var alla glada och det fanns några nya människor också. De var också glada. Även matpersonalen var glada, det märktes i maten för idag var det enchiladas och det var jävligt gott. Och hela veckan framöver är fullsmockat med god mat.
Det har hänt något knepigt idag. Vintern har dött och det är underbart. Ge mig värme, ge mig sol, för det är som körsbäret högst upp på en jättelik och makalöst god bakelse som jag nu får käka. Denna kakan kommer att räcka länge och solljuset gör mig hög.
Det har hänt något knepigt idag. För första gången på länge har jag känt mig motiverad och inspirerad. Det är dags. Vinterodlingen. Det är dags att skörda det som växt tyst och obemärkt inom mig. Och det är dags att baka bakelsen ännu större med vad jag har.
Det har hänt något knepigt idag. Jag såg hela vägen till Malmö från rövhålet av Skåne - ni vet Svalöv, Eslöv, Landskrona området. Det gav mig hopp. Hopp om att hemma är aldrig långt bort.
Jag är inte mycket till sportkille. Faktum är att jag hatar de flesta sporter, men vissa går inte för mig att ogilla. Då och då går det att komma på mig att titta på udda sporter på teven eller youtube. När jag tittar på dessa är jag helt fast, det blir väldigt svårt att låta bli, liksom.
Jag hade därför tänkt tillägna ett inlägg om udda sporter och förklara lite om dem så gott det går, utan wikipedia. Let's go.
Snooker Snooker är ett slags biljardspel där man skjuter en vit boll på färgade bollar. Man måste ju såklart slå i bollarna i små hål som finns i hörnen och på långsidorna av det kvadratiska bordet. Reglerna är ganska simpla. Man måste slå i varannan röd, varannan färgad boll i ett av hålen för att få poäng. Röd boll är värd ett poäng, de färgade från två till sju poäng. Och ja, sen finns det en massa andra regler som jag inte orkar förklara.
Hursomhelst, det är ganska mysigt att sitta med en kopp te och titta på VM tillsammans med farsan. Ronnie "The Rocket" 'O Sullivan är helt klart bäst och innehar världsrekordet i snabbaste "full break" (full poäng på ett set). Säger er säkert inte ett smack, men för mig säger det en hel del.
Sumobrottning. Kanske inte världens mest udda sport. Möjligen en av världens mest bisarra sporter. Två tjocka män i en ring som brottas. Grejen är att jag fastnade oftast framför det när vi hade eurosport hemma. Jag minns att det var sjukt spännande varje gång det var match. Förövrigt brukar publiken visa sitt missnöje genom att kasta sina sittdynor mot ringen. Väldigt udda är att en av de bästa sumobrottarna genom tiderna är från Mongoliet (!). Här kommer han, Asashoryo:
Aussie Rules Football/Australian Football Jag kan inte så mycket om sporten. Det är en bollsport, en slags blandning mellan rugby och fotboll, som spelas i australien. Den spelas tydligen på en oval plan och kan bli väldigt våldsam då och då. Har aldrig någonsin sett en match, vilket inte är så konstigt eftersom den inte sänds någonstans i Sverige. Måste dock säga att jag blir sjukt sugen efter detta klippet:
Tour De France Jag har en thing för cykelsporter, som vissa kanske vet. Tour De France är en favorit på sommaren. Om det regnar ute ser jag hela etapper och ibland blir det faktiskt riktigt spännande. Absolut mysigast är att höra kommentatorerna berätta om de olika landmärkena som cyklisterna åker förbi. Man upplever nästan en egen liten Tour De France i tv-soffan när man får veta om olika slott, städer, byar och landskap.
Ibland händer helt otippade saker på etapperna, t.ex. hästar som hoppar ur sina hagar och springer med klungan av cyklister, människor utklädda till fåniga saker - djävular, Borat Zagdiyev i mankinis och galna holländare i morotsförklädnader - och då och då blir folk påkörda av antingen cyklisterna själva eller av en kameramotorcykel. Vad som helst kan hända i på Frankrikes vägar under Juli månad.
Jag måste säga att jag är mäkta imponerad och fascinerad av cyklisternas fysik och uthållighet. Jag förstår mig inte på hur de orkar cykla bland bergen i ur och skur i flera mil om dagen. Närmre 25 mil om dagen, för att vara exakt, vilka de avverkar på ca 5-6 timmar. Tävlingen pågår i ungefär en månad och de får få dagar att vila på. Jag blir mållös av bara tanken.
Kuriosa som kan vara kul att veta är att Freddie Mercury, sångare i Queen, inspirerades att skriva låten "Bicycle" när han såg Tour De France-cyklisterna köra förbi hans hotell. I ett annat musiksammanhang skrev Kraftwerk en signaturmelodi i Tour De France's ära. Den går att hitta här och är jävligt bra.
