Ännu en såndär dag

Jag hatar dagar som dessa och jag hatar att jag har dem alldeles för ofta.

Egentligen borde jag skriva jättemycket och vara sjukt flitig, men jag kan inte. Jag har i och för sig inte ens försökt än, men jag känner att det bara går kasst om jag börjar.

Fan, jag tänker så alldeles för ofta. Borde ställa mig andra frågor, helt enkelt. Jag borde ställa mig andra frågor. Vad för frågor, egentligen? Vad borde jag ställa mig för frågor?

Jag borde ställa mig frågan varför jag inte sätter igång med det där förbannade brevet. Det har legat alldeles för länge nu. I två veckor och jag mår lite dåligt över det. Jag ska skicka det imorgon, garanterat. Jag ska skriva det nu. Två veckor är alldeles för länge. Du ska få det till fredag, det ska jag se till.

Det är ännu en såndär dag jag kan ändra på en sekund. Ännu en såndär dag jag kan göra saker jag inte brukar göra. Kanske läsa ut Räddaren I Nöden, men jag ids inte. Nä, jag ska inte läsa. Jag tänker nog spela lite tv-spel. Eller börja se tredje säsongen av Entourage.

Så tänker man, borde man verkligen sätta sig framför teven? Ja, det borde man. Men bara tills solen tittar fram för det är ännu en såndär molnig dag.