Skjuter du inte får du inte vara med

Jag har tänkt skriva ett inlägg om skotten i Malmö ett tag nu, men har inte riktigt fått tummen ur röven. Dels för att jag inte vet vad jag ska skriva och dels för att jag inte vet hur jag ska skriva det. Men nu känner jag mig mogen, nu har jag tänkt tillräckligt.

Jag vill börja med att direkt krossa teorin om att det skulle vara en ny Laserman. Tyvärr, men jag sväljer faktiskt inte det tidningarna skriver, att det rör sig om en ensam psykopat som skjuter invandrare till följd av det märkliga samhällsklimatet vi har i Sverige efter SDs intåg i Regeringen. Jag tycker inte att det gör sig logiskt, på något sätt. Jag tycker verkligen inte det, den har kommit förhastad, som om den vore desperat.

Det rör sig om flera skyttar, som i samband med uppmärksamheten i media, som skjuter för att de kan. Nu kan de skjuta, hur de vill, för man kan ju alltid skylla på "den nya Lasermannen".

Tyvärr har även internationell media hakat på denna teorin, om "den nya Lasermannen". Visst, det kan säkert vara så, men jag har en annan teori och den tänker jag lägga fram. Många tycker säkert att den är långsökt och/eller fullkomligt löjlig.

Detta tror jag om skottlossningarna i Malmö...

Ni vet Black Cobras och Lions eller vad fan de nu heter. De kriminella gängen. Falang K och M, som man brukar kalla dem. Två rivaliserande gäng som länge tvistat i Malmö, som säkert har varit aktiva en lång tid i Malmö. För tänk efter lite grann, detta året har minst en person dött i detta gängkriget och hämnd har utlysts. Nu jävlar ska de döda varandra till varje jävla pris.

Black Cobras och Lions söker nya medlemmar, rookies, patetiska, fullkomligt desperata lowlifes som kan utföra dessa hämnder så att de som har topp-positioner i gängen klarar sig fläckfria. För hur hade du tänkt om du var på toppen i gänget? Hade du själv gått ut och skjutit, hämnats? Hade inte du också utnyttjat lowlifes som kan göra skitjobbet åt dig? Klart du hade. Du hade sagt till nån sextonåring utan hår på bröstet att utföra dessa dåd åt dig för en liten summa pengar. Du kanske hade gett honom ett "erbjudande som han inte kan motstå". Du hade kanske hotat att om killen inte gör detta får han inte vara med i gänget, han hade blivit utsatt, han hade blivit utfrusen av andra medlemmar.


För hur ball hade det inte varit att vara med i ett kriminellt gäng? Hur ball hade det inte varit att få bli som han i Scarface? Vad hade du gjort för att vara med i ett gäng? Lek med tanken att ledaren säger åt dessa småttingar att visa sig tuffa, visa att de kan skjuta någon utan att känna någon ånger. Skjuter du inte får du inte vara med. Lek med tanken att du är ledaren och har ett vapen (notera ett), lek med tanken att du är smart och kanske redan har räknat ut att någon som inte egentligen finns anklagas för skjutningarna. Nå, does it make sense? Lite kanske? Mycket?

Det handlar helt klart om samma vapen i vissa av fallen, i fem eller femton av dem, eller vad tidningarna och polisen nu skriver. Men handlar det verkligen om en och samma skytt? Handlar det egentligen inte bara om ett och samma vapen?

Minns ni skottlossningen i Sofielund i somras eller våras eller när det nu var? Där en Malmöbo och en turist blev skottskadade? Minns ni var det har skjutits? Runt Augustenborg, eller hur? Utanför den där gråklubben på Norra Grängesbergsgatan, t.ex. Lägg ihop ett och ett så förstår ni kanske att Augustenborg och Sofielund ligger granne med varandra.

Människor som utför organiserad kriminalitet är inte dumma i huvudet. Jag menar, tror ni inte att det finns en tanke och en plan bakom det hela? Det är komplicerat. Mer komplicerat än en "Laserman" som skjuter invandrare, tror jag.

Vakna, öppna era ögon, analysera och tänk innan ni drar slutsatsen om att det är en psykopat som rör sig i Malmö med en pistol. Det har jag gjort och detta var vad jag kom fram till.

Vad har du kommit fram till? Kommentera, diskutera eller skriv hatkommentarer. Sånt är vi bra på här på internet.

Ett inlägg om krig

I brist på något vettigare att göra på praktiken än att vänta på att diabilderna är färdigscannade tänkte jag skriva ett litet inlägg.

På sistone har jag tänkt på det här med att det finns Svenska soldater i Afghanistan, på - mer eller mindre - order av USA. Det har eggat upp mig, jag har haft tankar om sittstrejk, hungersstrejk och att skicka ett brev om dagen till vår överbefälhavare. Å andra sidan borde jag kanske inte bara hungersstrejka, sittstrejka och skicka brev i Sveriges namn. Om det är något jag borde så är det att vädja alla parter i konflikten att bara lägga av, alla länder som är beblandade. Främst borde jag isåfall vädja å Afghanistans vägnar.

Vad finns det för intressen de Allierade ser i Afghanistan, egentligen? Kvinnoförtryck och diktatur? Okej, klart det gör det. Visst, det är inget jag kan tänka mig är kul. Å andra sidan är det ett land som inte ens är i närheten av var västvärlden befinner sig idag, statsskiktsmässigt, teknologiskt och ekonomiskt. Var kan de ligga, nästan hundra år bakom?

Al-Qaida sägs ha sitt fäste där, men är de verkligen ett hot längre? Är det verkligen nödvändigt att oroa sig om att bli sprängd i luften av en terrorist? Jag tror inte det. Ponera att Al-Qaida inte finns längre. Ponera att Usama Bin Laden är död. Hur kan vi vara säkra? Hur kan någon annan än själva Usama vara säker? Kanske lever han. Kanske är han inte dum nog att stanna i Afghanistan. Han sitter onekligen någonstans där han får vara ifred.

Intresset är alltså att göra Afghanistan till en demokrati. Lycka till, säger jag. Människorna som bor där har inte ens samma syn på samhälle som något annat land i västvärlden. Det kommer att dröja, var så säkra. Precis som det dröjde för resten av världen.

Visserligen har jag aldrig träffat en Afghan, det är bara en av många andra fördomar jag har. Jag tror bara att de vill leva lugnt, leva ett vanligt liv utan vapen, bomber och döda människor på gatorna. Vare sig det är med eller utan både talibaner och utomländska soldater vill de leva i lugn och ro.

Intresset är alltså att bli kvitt Al-Qaida, hämnas det de gjorde den elfte september? Okej, lycka till. Se fler filmer, för där säger de att hämnd aldrig gör någon nytta.

Vem är jag egentligen att sitta och skriva om ett land och dess folk jag inte vet ett piss om? Jag gör det ändå, det är kul att spekulera.

Nåväl... Detta kom inte riktigt någonstans. Mycket staplande, men det kanske ger en insikt i mitt tänk. Whatever.

Sist av allt i detta inlägg vill jag vädja till alla soldater - Svenska, Amerikanska, Brittiska, Tyska - Kom hem. Det är det enda rätta ni kan göra efter tio år av inget annat än förlorade människor och få vinster.

Jag önskar...

Jag önskar att jag var en bomb som kan explodera, säga och göra allt det jag vill. Jag önskar att jag kunde säga ifrån mer, säga "Nej, jag tänker inte göra detta". Jag önskar jag vore mindre feg. Jag önskar jag vore mindre sårbar. Jag önskar att jag skulle kunna klara av att ta skämt på min bekostnad, lite tråkning. Jag önskar jag vore mindre konflikträdd, önskar att jag hade orkat se folk bråka och bråka lite själv, för att få min vilja igenom. Jag önskar att jag kunde prata lite mer från hjärnan, vara lite rationell för engångsskull. Jag önskar jag vore mindre lat, lite mer go i mig, lite mer fart. Jag önskar att jag vore lite snyggare, eller lite smartare. Jag önskar jag vore både lite snyggare och lite smartare. Jag önskar att min plånbok vore lite rikare på pengar istället för kvitton. Jag önskar att jag kunde resa vart jag ville, det vore soft. Önskar att vara i Berlin, även om alla terrorister också önskar att vara där. Jag önskar att Roskilde skulle ha varit året om. Jag önskar att jag vore Orange Feeling. Jag önskar jag vore en festival. Jag önskar att jag visste om vore är rätt ord eller om det är helt fel i dessa sammanhangen. Jag önskar att jag kunde spela munspel lite bättre. Jag önskar att jag hade ett finare munspel, ett kromatiskt, ett jättefint munspel. Jag önskar jag kunde skriva noter. Jag önskar att jag vore en not.

Men jag önskar inte att jag var någon annan.

Om Valhall fortfarande hade existerat

Ibland tänker jag på saker som jag inte vet. Vikingatiden till exempel. Ibland tänker jag på saker jag inte vet om mitt land, om Sverige. Hur Sverige blev kristet, vad Gustav Vasa gjorde och vilka vikingarna verkligen var. Kalla det patriotism, jag kallar det bara rent intresse. Måste erkänna att intresset väckts mycket med hjälp av en specifik låt. The Battle Of Evermore av Led Zeppelin. Lyssna på den på youtube, så kanske ni förstår varför detta intresse väckts.

Jag tänker mycket på vikingar nu. Var de som vi? Hur pratade de? Vad gjorde de? Vilka myter finns? Jag är sugen på efterforskning. Det finns så mycket jag inte vet och ibland är jag sugen på att få veta. Jag vill verkligen veta, deras historier finns inristat i vår jord.

Nyligen, bara någon dag sedan, blev druiderna i England religionsförklarade. De är sedda som en religiös grupp. Många anhängare också, tydligen. Vad vet jag, de kanske bara är intresserade av något som kallas kulturarv? Har inte det ordet fått en negativ klang på sistone, förresten?


Jag vill läsa den Poetiska Eddan, jag vill nästan lära mig runskrift. Varför inte? Varför sitter jag här framför datorn och oroar mig om vem som läser vad när jag kan läsa om runor, om resor till fjärran länder, i jakt på nya marker att så sina frön i?

Om Valhall fortfarande hade existerat hade jag aldrig fått komma in.