Ett inlägg om krig

I brist på något vettigare att göra på praktiken än att vänta på att diabilderna är färdigscannade tänkte jag skriva ett litet inlägg.

På sistone har jag tänkt på det här med att det finns Svenska soldater i Afghanistan, på - mer eller mindre - order av USA. Det har eggat upp mig, jag har haft tankar om sittstrejk, hungersstrejk och att skicka ett brev om dagen till vår överbefälhavare. Å andra sidan borde jag kanske inte bara hungersstrejka, sittstrejka och skicka brev i Sveriges namn. Om det är något jag borde så är det att vädja alla parter i konflikten att bara lägga av, alla länder som är beblandade. Främst borde jag isåfall vädja å Afghanistans vägnar.

Vad finns det för intressen de Allierade ser i Afghanistan, egentligen? Kvinnoförtryck och diktatur? Okej, klart det gör det. Visst, det är inget jag kan tänka mig är kul. Å andra sidan är det ett land som inte ens är i närheten av var västvärlden befinner sig idag, statsskiktsmässigt, teknologiskt och ekonomiskt. Var kan de ligga, nästan hundra år bakom?

Al-Qaida sägs ha sitt fäste där, men är de verkligen ett hot längre? Är det verkligen nödvändigt att oroa sig om att bli sprängd i luften av en terrorist? Jag tror inte det. Ponera att Al-Qaida inte finns längre. Ponera att Usama Bin Laden är död. Hur kan vi vara säkra? Hur kan någon annan än själva Usama vara säker? Kanske lever han. Kanske är han inte dum nog att stanna i Afghanistan. Han sitter onekligen någonstans där han får vara ifred.

Intresset är alltså att göra Afghanistan till en demokrati. Lycka till, säger jag. Människorna som bor där har inte ens samma syn på samhälle som något annat land i västvärlden. Det kommer att dröja, var så säkra. Precis som det dröjde för resten av världen.

Visserligen har jag aldrig träffat en Afghan, det är bara en av många andra fördomar jag har. Jag tror bara att de vill leva lugnt, leva ett vanligt liv utan vapen, bomber och döda människor på gatorna. Vare sig det är med eller utan både talibaner och utomländska soldater vill de leva i lugn och ro.

Intresset är alltså att bli kvitt Al-Qaida, hämnas det de gjorde den elfte september? Okej, lycka till. Se fler filmer, för där säger de att hämnd aldrig gör någon nytta.

Vem är jag egentligen att sitta och skriva om ett land och dess folk jag inte vet ett piss om? Jag gör det ändå, det är kul att spekulera.

Nåväl... Detta kom inte riktigt någonstans. Mycket staplande, men det kanske ger en insikt i mitt tänk. Whatever.

Sist av allt i detta inlägg vill jag vädja till alla soldater - Svenska, Amerikanska, Brittiska, Tyska - Kom hem. Det är det enda rätta ni kan göra efter tio år av inget annat än förlorade människor och få vinster.