Lovet börjar lida mot sitt slut. Faktum är att detta är sista dagen, söndagen den 28:e februari.
Ursäkta mig... Jag var tvungen att ringa Gustav när jag kom på vilket datum det är. Han svarade dock inte. Hursomhelst, han fyller år idag. 20 år. Jag kan svära på att det var ett år sedan jag lärde känna dig. Nästan ett år sedan, i alla fall. Eller så har vi känt varandra hela tiden. Jag har ingen aning för jag är så förvirrad. Lite mer än ett år sedan vi lärde känna varandra.
¨
Du fyller fan år idag, Gustav. Grattis! 20 bast. Minns du sist du fyllde år? Jag tror inte jag var där. Eller var jag det? Det blir det ändring på. 20 bast. Nu är det din tur att gå ur barndomen. Minns du hur jävla nere jag var på min 20-årsdag? Jag hoppas du får det helt tvärt om, en 20-årsdag där du får många presenter och mycket glädje och många kramar. Så, den här är till dig Gustav Malte Carlsson. Salut!
Jag kan svära på att det var ett år sedan jag gick ut på lov, för det känns så längesedan jag var i Svalöv sist. Måste säga att det har varit hur jävla skönt som helst och jag hade nästan velat ha ett år lov till.
Söndagen den 28:e februari 2010, dagen då jag såg tillbaka på ett av de ballaste loven någonsin. Och imorgon åker jag till Svalöv.
Men oroa dig inte, Malmö. Jag kommer hem snart igen.
Sitter med en handduk runt halsen och tänker på igår, för igår var så sjukt givande och roligt.
Hela dagen var rakt igenom fantastisk.
1. Jag gick och drack kaffe med Mattias och Fille på Café Zena. 2. Mötte upp Gustav och Frida. 3. Drack kaffe på Barista med Johanna. 4. Hem, hämta pengar, bestämma sig för att fira 100 dagar till studenten. 5. Till Fridi. Dricka vin, äta linssoppa och lyssna på musik. 6. Ölkaféet där hundra heleneholmare och två öl väntar.
Vad kan man säga? Listan pratar för sig själv, tycker jag. Förutom att det finns mycket mer att berätta.
På Ölkaféet väntade bland annat Lennon, Roberto och massa nytt folk och det var fullkomligt fantastiskt. Jag, Lennon och Linus snackade om deras färd till Färöarna, vilket gjorde mig sjukt intresserad. Jag menar, Färöarna. Hur otippat ställe är inte det? De ville att jag skulle skriva låttexter till dem som de kan köra på en lokal pub där, jag ställde självfallet upp.
Visst, det var fyllesnack och halvseriöst, men jag kan faktiskt se potentialen. Det är ett äventyr värt att se fram emot. På ett eller annat sätt så kommer det att bli av.
Ölkaféet en tisdagkväll - fyllt av glädje, gamla och nya vänner - var så bra att jag höll på att smälla av.
Jag blev länkad av självaste Frida Nejlima Olheden och det är en ära. Jag tänkte göra detsamma. Läs och tryck på "come on!", för den knappen är den coolaste.
Jag sitter mycket framför TV:n när jag är hemma i Malmö, har jag märkt. Jag tror det är för att jag inte sitter framför TV:n alls i Svalöv. Egentligen borde jag ju göra det, eftersom jag betalar för kabel-tv där. Jag borde nog ta dit en antennsladd så att jag kan se på Succéduon eller något annat trams. Kanske CBS 60 Minutes på småtimmarna till måndagarna.
Igår såg jag något program på TV4 som handlade om skogshuggare i Oregon. Det var ganska häftigt. Det påminner lite om krabbfiskarna på Discovery, fast inte lika roligt. Mest fick man se hur de sågade ner träd och oroade sig för en storm.
Jag blir så jävla ätsugen på natten, framåt ett-tiden brukar jag vilja ha något att nomma på. Jag hittade riskakor och åt upp dem. Tror att Lisa kan bli lite arg, det var hon som köpte dem.
Snacka om hjärndött inlägg.
Hursomhelst, samtidigt som allt det där meningslösa försökte jag skriva vidare på min låt och det slutade med att jag bröt upp vers ett i två. Det var bull. Det blir alltid så när jag ska skriva vidare på något som jag låtit ligga ett litet tag. Jag blir liksom inte klok på det jag skrivit och tycker bara att det är bajs.
Ärligt talat, hur lame blev inte detta inlägget?
Jag får helt enkelt avsluta med följande. En genomsnittlig västerlnänning spenderar ungefär 8 år av sitt liv framför TV:n.
Dags att resa på röven och göra något vettigt. Typ skriva klart låten.
Igår regnade det. Jag tycker om regnet mer än vad jag tycker om snön. Just nu, i alla fall. Regnet känns nästan lite främmande såhär års. Som att man bara glömt bort hur det känns att känna regnet i håret eller på cykelsadeln genom jeansen. Man har glömt bort hur riktiga vattenpölar ser ut, hur det låter när det slår mot fönsterbläcket, hur regnet låter under bilarnas däck och hur det ser ut på glasögonen när man kommer hem.
Det blir ett slags tövatten uppifrån som smälter snön, förenar sig med den och rinner iväg tillsammans för att gömma sig någonstans.
Regn är mycket enklare. Det ställer inte till det så fasansfullt mycket som snö gör. Man slipper sitta fast i kollektivtrafiken och man slipper halka omkring på gatorna. Och så slipper man det där saltet de slänger ut på trottoarerna. Det finns inte mycket som lamslås av regn, såvida det inte regnar för mycket och gör översvämning. Då är man ganska fucked, om man inte har en gummibåt att fly i, det vill säga.
Jag är trött på snön nu. Regnet får komma igen. Regnet får komma varje dag tills det blir vårsol. Och sen kan solen hålla i sig till september.
Känner ni er manade kan ni ju döda ett tjog spindlar så har vi regn till slutet av Mars. Sedan kan ni hålla er till nästa vinter.
Fredagschill hos Mattias med gamla minnen - 26 gb bilder och filmer från förr. Vi fnissade åt diverse skit vi spelat in, mest åt att allt var hjärndött. Drack kaffe och åt kolakakor och tittade på Succéduon dessutom.
Jag uppskattar verkligen en vän att bara göra ingenting med. En som bor nära men inte helt inpå. En som man ringer till och säger "Jag kommer över nu" som möts av "Näääääää... Okej, kom hit". Det skönaste med att ha en sådan vän är att man slipper... Göra något! Man slipper göra något och man bara är. Man bara duger, som sällskap och som kompis.
Sedan blev det lördag.
Lördagskalas hos Eric för att fira Matildas 21-årsdag. Det var det bästa jag fått vara med om på länge. Tomatsoppa och bröd och öl och massa skratt och en pyramid och mer skratt och en till pyramid och en tredje och en jättefull Mattias och en låst cykel i marken. Vad mer kan man begära?
Hänvisar till Matildas blogg för filmer och foton.
Jag och Gustav hade en liten pratstund ute på balkongen och då gav jag honom en utmaning. Han måste ha med sig sin gitarr vart han än ska någonstans. Tillbaka fick jag att jag under hela nästa vecka ska bära med mig en anteckningsbok som jag kan bära i. Jag funderar på att verkligen ha med mig det hela tiden överallt. Dessutom ha det till hands hela tiden, inte i en väska.
I lördags mådde jag riktigt bra. Det känns skönt att vara tillbaka ur mörkret, ur hålet, ur svackan.
I'm back on track, baby!
Jag älskar mina vänner. Så är det bara. Och de älskar mig tillbaka. Jag behöver inte fråga dem det för det vet jag att de gör. Det är bra som fan.
Till sist vill jag avsluta med att fråga om kommentarerna fortfarande inte funkar, för jag pallar inte det. Om de inte funkar, låt mig veta det genom facebook eller något.
Vi ses på tisdag. Då är det fettisdagen och det får vi reda ut.
Matilda fyller tjugoett på tisdag och det firas ikväll hemma hos Eric med tomatsoppa, gott bröd och gott sällskap. Självklart är öl med i bilden också. Antagligen till KB ikväll, får se vad jag känner för.
Känns skönt att vara i Malmö, speciellt när man har haft grov hemlängtan hela veckan. Nästa vecka stannar jag i Malmö från tisdag till fredag vilket ska bli fullkomligt gött.
The Jangletones ska spela på torsdag och det kommer bli både spännande och roligt att se dem live igen. Oktober sedan sist, så de kommer att spela en del nya låtar.
Och helt plötsligt känner jag att detta var ett av de mest meningslösa blogginläggen jag skrivit...
Sitter med en tabb uppe till Facebook. Det blir idag. Men jag tänker använda det annorlunda. Tre dagar gick det innan jag insåg att hela internet är lika lönlöst överallt.
Ska bara trycka enter nu. Sen får vi se vad som händer.
Jag måste bekänna en sak. Jag tror inte mitt liv blir varken bättre eller sämre utan Facebook, faktiskt. Jag hittar bara andra hemsidor att sitta och dödbrowsa. Tråkigare sidor, faktiskt. Hemsidor som gör en dummare än smartare. Mest Aftonbladet.se, liveleak.com och bilddagboken.se. Hurra...
Fast så har jag läst en del bloggar också. Bland annat Korean Rum Diary - som finns länkad till höger - där jag hittade en intressant tidning till alla Beat-inspirerade. Det bästa är att den finns gratis på nätet här! Rekommenderar berättelsen på sida 34.
Dessutom vill jag tipsa om en annan blogg. Jag ger er 365 Sociala Situationer. Det är en av de bättre bloggarna jag läser. Favoritinslag: Talkin Bout My Generation-inläggen.
Läser ni några bloggar ni tror hade intresserat mig? Ge mig en länk i kommentarfältet. :*
Hursomhelst. Ja, jag vet inte när jag loggar in på Facebook igen. Kanske efter helgen, vi får se. Däremot tänker jag se över all data som finns om mig där, kanske ta bort viss information som jag inte känner för att dela med mig av. Jag menar, varför ska jag när de flesta av mina facebookvänner faktiskt känner mig?
Det är inte samma sak i Svalöv som det är i Malmö. Det är inte samma kompisar, det är inte samma smog, det är inte samma säng, det är inte samma träd eller samma vägar. Även om allting egentligen hänger ihop på ett eller annat sätt så är det ändå mycket mer annorlunda än i Malmö.
Jag saknar Malmö ganska mycket. Jag trodde inte att jag skulle göra det när jag väl flyttade till Svalöv. Men det är inte samma sak längre. Det var då, idag känner jag annorlunda. Svalöv har inte så jävla mycket att komma med. Vad gör jag här, egentligen? Sitter av tid? I gotta make this stay worthwhile.
Vad ska man säga? Det är mitt hem. Malmö är mitt hem och detta är min bas där jag utför mitt arbete. Lite som ett sofistikerat koncentrationsläger, men jag är ändå ganska okej med det.
Det är inte alls särskilt konstigt att jag flyr till Malmö så ofta jag kan. Jag vet vem som väntar på mig där. Och ni är alla underbara på era sätt, och det är ni som gör Malmö till vad det är. Tack som fan.
Vänta på mig, jag kommer hem på fredag.
PS. Till Gustav. Jag har en idé angående min diktbok. Vi snackar om det på lördag.
PS#2. Jag förväntar mig att det ser ut såhär den 24:e februari iår också...
Jag fick ett infall. Jag fick för mig att jag skulle visa fem-sex stycken musikvideor jag gillar. Jag vet inte vilka än, de får komma som de kommer.
Givetvis är det bra låtar också.
Let's get retarded, som Black Eyed Peas egentligen sjunger.
1. Nine Inch Nails - Pinion Vi öppnar med något kort. Något ni verkligen orkar titta på. Pinion är bara 1:15, det borde ni klara. Och ja, ibland känner jag mig faktiskt som stackaren på slutet.
2. Fatboy Slim - Push The Tempo Denna videon är bara sinnessjuk. Fatboy Slim har en hel del bra musikvideor, bland annat Weapons Of Choice med Christopher Walken, men jag tror ändå att denna tar priset. Allting ballar ur och jag älskar det!
3. Aphex Twin - Window Licker Vi fortsätter på tema Sinnessjuk. Videon är tio minuter lång och säkert 4 minuter i början visar två "homies" som ska ragga upp gatflickor och blir rådissade. De svär, jättemycket. I början är det ganska kul men efter ett tag blir det bara bizarrt. Sedan kommer limousinen och då flippar det ur totalt.
Aphex Twin har bara sinnessjuka videos, oftast med Chris Cunningham som producent, regissör eller vad det än heter. För er som är intresserade rekommenderar jag Come To Daddy, Donkey Rhubarb och en annan låt jag glömt namnet på.
4. Jamiroquai - Virtual Insanity Denna videon är bara riktigt jävla cool. Jag blev inte klok när jag inte förstod hur de hade gjort denna videon. Jag var typ 10-12 år och förundrades varje gång. Golvet rörde sig! Någon berättade för mig, för ett par år sedan, att de hade hängt upp ett "rum" i en lyftkran och på så sätt rörde det rummet och gav illusionen av att golvet rörde sig.
5. Blur - Coffee & TV Jag lyssnar inte så mycket på Blur, men jag är fullkomligt kär i denna videon. Hur gulligt är inte mjölkpaketet? Det går inte att bädda in videon från youtube, så det får bli en liten länk istället.
6. The Verve - Bittersweet Symphony Jag fullkomligt avgudar och avundas Richard Ashcrofts fuck you-inställning i denna videon. Ibland lyssnar jag på den på min mp3 när jag är ute, då brukar jag tänka att jag gör precis som i videon. Bittersweet Symphony väcker fuck you-inställningen i mig.
7. Red Hot Chili Peppers - Otherside En av RHCP's mer seriösa videos. Jag tycker verkligen att de lyckas bra med det mörka dystra. Jag minns inte riktigt vad låten och videon handlar om, men jag har för mig att den handlar om deras förra gitarrist som gick bort, en liten tribute till honom liksom. Musikvideon höjdpunkt måste vara när Flea leker med elledningarna.
Det slog mig plötsligt idag att vi äger jättemånga bestick. Kanske fem-sex gafflar, ungefär lika många knivar, tre-fyra skedar och ca 21 teskedar. Vad fan ska man med så många teskedar till?
Här kommer en lista på vad man kan göra med 21 teskedar, bara för det. 1. Ha den i kaffekoppen/tekoppen när man tagit socker. 2. Äta glass med. 3. Blanda oboy med. 4. Smälta crack i. 5. There is no spoon (se Matrix). 6. Smälta och sälja till dyrt pris till en silversmed i Vietnam. 7. Kasta på någon. 8. Bygga en skulptur. 9. Lägga dem på rad och göra en teskedsparad. 10. Använda dem i en Rube Goldberg-apparat. 11. Måla en teskedstavla. 12. Skicka dem till 21 olika främlingar med ett brev: "Ge oss 21 miljoner kronor, annars får ni aldrig mer se er kära ostrongaffel". 13. Deep fry it! 14. Skicka en tesked till David Letterman och be honom ha med den i inslaget "Will It Float?" 15. Andas på en och sätt en på näsan. Känner du dig modig kan du ju försöka dig på världsrekord i "Flest teskedar på näsan". 16. Gör ett vindspel. 17. Bjud över alla du känner på teskedskalas. 18. Kast med liten tesked. 19. Operera in en tesked i underarmen. 20. Stoppa ner en tesked i en ölflaska för att hålla kvar kolsyran 21. Spela in en film! "Teskedarna anfaller".
Grattis till alla er som hittade hit från Facebook. Jag har några förklaringar till varför jag har... Ja, raderat mig, temporärt, på Facebook.
Jag snokade för mycket och jag kände helt enkelt inte för att lägga mig i era liv. Är det inte omtänksamt av mig? Det betyder inte att jag inte bryr mig om er, det gör jag. Men vissa saker måste ni ju faktiskt få hålla för er själva. Det kan handla om att ni går med i grupper som "NEJ TACK, INGA FLER MOSKÉER I MALMÖ" eller dess motsvarighet "VI SOM INTE ÄR MED I 'NEJ TACK, INGA FLER MOSKÉER I MALMÖ'". Ej heller har ni med att göra om jag är ett fan av Megan Fox. Eller vilka jag är vänner med. Eller vilka events jag tänker komma till och inte komma till.
Jag känner helt enkelt inte för Facebook, längre. Jag känner inte för att statusuppdatera och slösa tid på att hjärndött klicka mig in i någons liv när jag har ett eget att tänka på.
Jag tror jag har varit medlem i alla communities som finns på internet. Lunarstorm, Playahead, Bilddagboken, Helgon och ja, till och med Snyggast. Det är samma sak på alla dessa, man liksom lägger sig i folks liv och samtidigt tillåter andra att lägga sig i ens eget.
Är det inte lite läskigt egentligen hur blottad man är på internet? Jag menar, allting som går att ta reda på om mig går att ta reda på om mig på Facebook.
Vet ni vad? Jag vill hellre att ni frågar och tar reda på vem jag är istället för att jag bara ger er en jävla fribiljett till allt. Ni får anstränga er lite och det gäller även mig. Jag får anstränga mig för att lägga mig i era liv istället. Kanske slå en signal till de jag känner för att skvallra med.
Utan Facebook tänker jag försöka ägna mig mer åt mina kreativa sidor. Jag ska nog måla en tavla av något slag. Det har jag aldrig gjort förr. Eller läsa fler böcker. Jag läser inte så mycket böcker. Eller kanske bara dricka te och titta på filmer med Josef. Kanske spela Guitar-Hero med Olle när han väl är hemma.
Nåja. Jag går med i en grupp nu. "Vi som inte har Facebook".
Jag glömde sätta larm på min mobiltelefon idag. Anne ringde men jag svarade inte, hade verkligen ingen lust att sitta igenom ett textsamtal idag. Kände att jag behövde sova bort lite tid, lite mörker.
Dels det och dels att slippa konfrontera alla hungriga frågor. "Vad har hänt? Är det sant? Varför då? Berätta!" Hade inte pallat hysterin idag. Tar den hellre imorgon när jag har en chans att fly ifrån den, till Malmö igen.
Flera stycken visste redan om det i Svalöv, men jag har väl bara mig själv att skylla. Och Facebook. Alla människor är officiella människor.
