Jag har nog insett att jag är ett curlingbarn. Stackars min mamma. Alla mina syskon är det nog också. Fast, vad vet jag? Jag vet bara hur jag uppfattar mig själv, inte hur andra uppfattar sig själva.
Hursomhelst. Jag är van med det, att få allting serverat på fat. Inte silverfat, kanske, men likväl fulporslinsfat med stötta kanter och dricksglas det fattas skärvor på. Även om jag känner att vi ibland hade det illa ställt rent ekonomiskt så känner jag mig ändå som ett curling barn. Man måste inte bo i en rik familj för att vara curlingbarn.
Jag är van med att få allt gjort hemma. Mamma städar, tvättar, diskar, handlar och lagar maten. Har aldrig riktigt hjälpt till. Har väl försökt mig på ett par gånger, men mamma har bara sagt, varje gång: "Näää, det går fortare om jag gör det själv". Hur kan det gå fortare att göra det själv? Antagligen för att jag inte vet hur man gör. Ibland vill jag bara göra henne sällskap när hon gör sina vardagssysslor och lära mig av henne istället för att låta henne lära mig. Lära mig är det bara jag själv som kan.
Jag ska helt enkelt hjälpa till mer därhemma, hjälpa mamma. För jag är en morsgris.
Och så har jag kommit på den bästa julklappen åt henne (och åt mig själv), som tack för att hon är just min mamma.
Läste en krönika om curlingbarn i Metro för någon dag sedan, om det var igår eller måndags... En tjej som skrev att när hon flyttade hemifrån var den värsta tiden i hennes liv. I början, i alla fall. När hon fortfarande var ett barn i en vuxen kropp. Eller hur man ska säga. Hon visste inte heller hur man tvättade eller kokade ris, hur man betalar räkningar eller städar parkettgolv. Det var väl just det som var hemskt för henne, att känna sig så jävla hjälplös, att ta sig igenom misslyckande efter misslyckande tills man till slut gör rätt...
Jag känner mig mycket som ett barn i en vuxen kropp, för det känns som att jag precis lärt mig knyta skorna och simmat ut på den djupa delen av bassängen på simskolan. Men jag känner mig ändå vuxen nog att klara av allt det jag en gång inte gjorde. Hur svårt kan det vara, egentligen? Hur FEL kan det gå?
Man måste jobba för att få det man vill. Det är bättre så, det blir en morot, något att sträva efter. T.ex. att jobba för att få pengar att betala hyran, köpa mat och kläder, kanske en och annan öl på helgen.
Man måste ta sig genom misslyckanden som kommer på vägen. Det är bara en del av livet och när man väl får det ur vägen är känslan av lättnad obeskrivlig.
Så jag är trött på att bara sitta på min röv.
Det enda jobbet jag behöver göra är att resa mig upp och sen lära mig gå på riktigt.
Mer mänsklig än en människa
Idag kom jag tänka på en sak men har inte tänkt så mycket på det sedan dess. Förrän nu, det vill säga.
Satt och pratade framtiden med Gordon Gonzales, om hur människan kommer utvecklas och vad som kommer att hända i framtiden. Framtiden är nästan lika kul att tänka på som det är att tänka på rymden. Observera att det inte finns någon ironi alls i det, utan att det är fullkomlig sanning.
Så jag kom fram till att vi människor är kanske för mänskliga. Vi människor kanske försöker vara mer människa än vad vi är. Vi försöker lära oss vett och etikett, vi försöker välja rätt ledare till rätt sak, vi försöker utveckla teknologin, vi försöker hålla så många av oss vid liv så långt vi kan... Vi försöker. Vi försöker vara mer människa än vad vi tillåts vara.
Tänk på det. Tänk på de där som vill ta död på könsroller, tänk på de som vill bota aids, cancer, malaria, tänk på de som skänker pengar till att rädda valarna, sälarna och allt det där. Tänk på de som skänker pengar till fattiga barn i afrika.
Inget av detta är fel. Eller är det fel? Är det fel att ta död på könsroller, att bota aids, cancer och malaria eller skänka pengar till de som har det illa ställt?
Det kanske inte är fel... Men det kanske inte heller är rätt, som om det är en gråzon. Som att vi människor försöker vara mer människa än vad vi är. Som att vi försöker vara mer än vad vi tillåts att vara.
Vi kanske inte kan vara så mycket människa som vi vill. Vi kanske inte kan bota aids eller cancer eller tillåta hela världen att ha tillgång till rent vatten.
Naturen i oss kanske sätter stopp för det, som att det finns ett minne i oss som gått i arv, som flyter i vårt blod, det djuriska, det naturliga, det råa. Naturen kan inte hjälpa alla och kommer aldrig heller göra det. Naturen sätter stopp för att vi inte ska bli mer mänskliga än vad vi kan vara.
Vi borde nog tänka efter vad det innebär att vara människa istället för att tänka på vad det innebär att inte vara det...
Satt och pratade framtiden med Gordon Gonzales, om hur människan kommer utvecklas och vad som kommer att hända i framtiden. Framtiden är nästan lika kul att tänka på som det är att tänka på rymden. Observera att det inte finns någon ironi alls i det, utan att det är fullkomlig sanning.
Så jag kom fram till att vi människor är kanske för mänskliga. Vi människor kanske försöker vara mer människa än vad vi är. Vi försöker lära oss vett och etikett, vi försöker välja rätt ledare till rätt sak, vi försöker utveckla teknologin, vi försöker hålla så många av oss vid liv så långt vi kan... Vi försöker. Vi försöker vara mer människa än vad vi tillåts vara.
Tänk på det. Tänk på de där som vill ta död på könsroller, tänk på de som vill bota aids, cancer, malaria, tänk på de som skänker pengar till att rädda valarna, sälarna och allt det där. Tänk på de som skänker pengar till fattiga barn i afrika.
Inget av detta är fel. Eller är det fel? Är det fel att ta död på könsroller, att bota aids, cancer och malaria eller skänka pengar till de som har det illa ställt?
Det kanske inte är fel... Men det kanske inte heller är rätt, som om det är en gråzon. Som att vi människor försöker vara mer människa än vad vi är. Som att vi försöker vara mer än vad vi tillåts att vara.
Vi kanske inte kan vara så mycket människa som vi vill. Vi kanske inte kan bota aids eller cancer eller tillåta hela världen att ha tillgång till rent vatten.
Naturen i oss kanske sätter stopp för det, som att det finns ett minne i oss som gått i arv, som flyter i vårt blod, det djuriska, det naturliga, det råa. Naturen kan inte hjälpa alla och kommer aldrig heller göra det. Naturen sätter stopp för att vi inte ska bli mer mänskliga än vad vi kan vara.
Vi borde nog tänka efter vad det innebär att vara människa istället för att tänka på vad det innebär att inte vara det...
En helg att minnas men som jag ändå kommer att glömma
I veckan satt jag och peppade inför fredag kväll, på torsdagen började jag få utlopp för all energi som skulle dansas av. Det var det enda jag ville göra, jag ville dansa loss till bra musik. Jag ville till KB. Skitmånga gnäller på stället, det är gammalt, det är uttjatat, det är tråkigt och Håkan Hellström. Jag gnäller inte alls. Jag tycker KB är roligt. Man träffar ofta människor man har kul med, man går dit med människor man har kul med. Vad spelar det andra för roll då?
Okej, ja, detta inlägget kommer att bli ett "vad jag har gjort på sistone"-inlägg. Jag har inte skrivit ett sånt på ett tag, så det passar väl rätt bra nu, tänker jag.
Fredagen kom och jag... Ja, vad gjorde jag egentligen? Spelade jag med Felix? Ja, det gjorde jag nog. Och fick storstryk. Tror jag? Jag minns inte alls vad jag gjorde på dagen i fredags. Jag minns bara från 18.00 och framåt, lite som en motsats till vad man egentligen ska minnas.
Kom hem till Lina och Elias vid 19-tiden, och då började partyt på riktigt. Lyssnade sönder öronen till rock n' roll, skrattade och drack. Hade det jävligt gött där på filten framför stereon. Varnade dem att jag hade ställt in mig totalt på att sticka ut och dansa senare på kvällen, vilket fick lite blandade reaktioner. Stack därifrån, lagom rund under fötterna med en pizzabit i magen.
Mötte upp mina vänner på Möllan, tog en öl, köpte ett ciggpaket. Känns bra att ha en hundring i lomman, det gör mycket. När man är så fattig som jag är man glad för vartenda tjuga man lyckas få tag i. You just wouldn't know. Måste tillägga att det såg mörkt ut ett tag, att det såg ut som att jag skulle få gå till KB själv. Turligt nog kände sig Mattias, Sune och Gustav sig sugna också. Mycket riktigt, efter 01:00 infann vi oss, nu ännu rundare under fötterna, uppe på scenen inne på KB. Vi dansade, som vi dansade, hela natten. Varvade det med några cigg och kissrundor. Vi dansade så mycket vi kunde. Blev nertappad från scenen, tappade glasögonen rakt ut i publiken, men allt gick bra. Kvar är jag med liv, lem och glasögon i behåll.
Sen blev det sömnigt. Några skulle upp morgonen därpå, så danskvällen mynnade ut och gick hem till sitt. På vägen hem råkade jag se Laserturken på Bergsgatan. Han satt bak i en vit Audi som hade blivit stoppad av farbror blå. Blåljusen väcker ens nyfikenhet så jag tittade lite extra när jag gick förbi. Mycket riktigt, Laserturken i baksätet och han såg lagom glad ut. Som sådan rikskändis kan livet inte vara lätt. Han lär få ställa upp på många fanbilder och autografer. Det var grädden på moset på hela kvällen. En perfekt avslutning på en perfekt kväll.
Dagen därpå var jag fortfarande helt i extas, inte ett dugg bakfull trots en ansenlig konsumtion av alkohol kvällen innan. Gick på stan, mötte upp Eric, Felix, Lennon, Frida en liten stund. Sen bar det av för grabbarna till Felisk för att värma upp. Värma upp till Street Fighter 4 turnering. Egentligen inte alls uppvärmning, då jag inte tog det på särskilt stort allvar. Jag spelar för att det är kul och ställde upp i turneringen av samma anledning.
Och så började själva turneringen, en lokal full av nördar och icke-nördar. Rekreationsspelare och hardcore gamers. Hardcore gamers var det flest av. Vann min första match, förlora de två andra (tre andra?). Det gör inget, för Lennon gjorde kvällens finish och fick stående ovationer. Soft var det, hursomhelst. Kommer säkert att återkomma om två veckor för att få lite mer spö.
Stack senare hem till Felix med Eric. Spelade lite mer Street Fighter, såg Kenny Vs. Spenny, chillaxade litegrann och sen kom det som en bomb från en klar himmel. Hungern. Fyfan vilken hunger. Hade inte ätit något på hela dagen, bortsett från frallan och koppen med te jag drack tolv timmar tidigare, och lite godis och läsk ovanpå det. Fyfan vilken utmattning. Kunde knappt stå på benen.
Och hur ska jag avsluta detta? Vad har jag att säga till mitt försvar att ha skrivit detta inlägget?
Tja, det har varit den ballaste helgen på säkert två-tre månader, vad jag kan minnas i varje fall.
Till mitt försvar har jag att säga att det var roligare än vad det låter.
Okej, ja, detta inlägget kommer att bli ett "vad jag har gjort på sistone"-inlägg. Jag har inte skrivit ett sånt på ett tag, så det passar väl rätt bra nu, tänker jag.
Fredagen kom och jag... Ja, vad gjorde jag egentligen? Spelade jag med Felix? Ja, det gjorde jag nog. Och fick storstryk. Tror jag? Jag minns inte alls vad jag gjorde på dagen i fredags. Jag minns bara från 18.00 och framåt, lite som en motsats till vad man egentligen ska minnas.
Kom hem till Lina och Elias vid 19-tiden, och då började partyt på riktigt. Lyssnade sönder öronen till rock n' roll, skrattade och drack. Hade det jävligt gött där på filten framför stereon. Varnade dem att jag hade ställt in mig totalt på att sticka ut och dansa senare på kvällen, vilket fick lite blandade reaktioner. Stack därifrån, lagom rund under fötterna med en pizzabit i magen.
Mötte upp mina vänner på Möllan, tog en öl, köpte ett ciggpaket. Känns bra att ha en hundring i lomman, det gör mycket. När man är så fattig som jag är man glad för vartenda tjuga man lyckas få tag i. You just wouldn't know. Måste tillägga att det såg mörkt ut ett tag, att det såg ut som att jag skulle få gå till KB själv. Turligt nog kände sig Mattias, Sune och Gustav sig sugna också. Mycket riktigt, efter 01:00 infann vi oss, nu ännu rundare under fötterna, uppe på scenen inne på KB. Vi dansade, som vi dansade, hela natten. Varvade det med några cigg och kissrundor. Vi dansade så mycket vi kunde. Blev nertappad från scenen, tappade glasögonen rakt ut i publiken, men allt gick bra. Kvar är jag med liv, lem och glasögon i behåll.
Sen blev det sömnigt. Några skulle upp morgonen därpå, så danskvällen mynnade ut och gick hem till sitt. På vägen hem råkade jag se Laserturken på Bergsgatan. Han satt bak i en vit Audi som hade blivit stoppad av farbror blå. Blåljusen väcker ens nyfikenhet så jag tittade lite extra när jag gick förbi. Mycket riktigt, Laserturken i baksätet och han såg lagom glad ut. Som sådan rikskändis kan livet inte vara lätt. Han lär få ställa upp på många fanbilder och autografer. Det var grädden på moset på hela kvällen. En perfekt avslutning på en perfekt kväll.
Dagen därpå var jag fortfarande helt i extas, inte ett dugg bakfull trots en ansenlig konsumtion av alkohol kvällen innan. Gick på stan, mötte upp Eric, Felix, Lennon, Frida en liten stund. Sen bar det av för grabbarna till Felisk för att värma upp. Värma upp till Street Fighter 4 turnering. Egentligen inte alls uppvärmning, då jag inte tog det på särskilt stort allvar. Jag spelar för att det är kul och ställde upp i turneringen av samma anledning.
Och så började själva turneringen, en lokal full av nördar och icke-nördar. Rekreationsspelare och hardcore gamers. Hardcore gamers var det flest av. Vann min första match, förlora de två andra (tre andra?). Det gör inget, för Lennon gjorde kvällens finish och fick stående ovationer. Soft var det, hursomhelst. Kommer säkert att återkomma om två veckor för att få lite mer spö.
Stack senare hem till Felix med Eric. Spelade lite mer Street Fighter, såg Kenny Vs. Spenny, chillaxade litegrann och sen kom det som en bomb från en klar himmel. Hungern. Fyfan vilken hunger. Hade inte ätit något på hela dagen, bortsett från frallan och koppen med te jag drack tolv timmar tidigare, och lite godis och läsk ovanpå det. Fyfan vilken utmattning. Kunde knappt stå på benen.
Och hur ska jag avsluta detta? Vad har jag att säga till mitt försvar att ha skrivit detta inlägget?
Tja, det har varit den ballaste helgen på säkert två-tre månader, vad jag kan minnas i varje fall.
Till mitt försvar har jag att säga att det var roligare än vad det låter.
Fem magiska låtar
Det finns låtar som har någon slags mystik över sig, nästan som att de är legender. Det är legendariska låtar, men med magi i sig. Den där magin som är så svår att sätta ord på. Man kan bara lyssna för att förstå.
Magisk låt #1
Nick Drake - Made To Love Magic
Vi börjar med denna som inledning, tycker jag. En ganska typisk Nick Drake-låt, där han sjunger om små vardagsmagier som andra verkar gå förbi, att de har tappat kärleken till magin.
Förutom det bokstavliga känns det som att en slags sagofigur, typ som geten i Herkules, skulle kunna vara utklädd och gå på stan. Eller kanske nån ängel som chillar uppe på sitt moln och tittar ner på oss, att ingen förutom Nick Drake ser den.
Magisk låt #2
Pink Floyd - Comfortably Numb
Egentligen lyssnar jag inte alls på Pink Floyd, men jag kom bara att tänka på denna låten. Någon sa en gång till mig att detta var dennes favoritlåt, den bästa av dem alla. Okej, ja, den är jävligt bra. Så den fick vara med, bara därför. Och så ligger det ju något magiskt i just Comfortably Numb. Den låter lite som en dröm, som att det kommer direkt ur någons sömn, att någon bara öppnar munnen och ut kommer allt detta.
Borde kanske lyssna in mig på Pink Floyd, men orkar man det när de inte finns på Spotify?
Magisk låt #3
Tom Waits - Clap Hands
Välkommen till underjorden. Välkommen till Hades. Välkommen till platsen där skeletten spelar på trummor med sina egna benknotor. Välkommen till en slags mörk magi, där Tom Waits är själva Hades. Välkommen till platsen där miljonärerna får skyffla kol.
Allt. I. Denna. Låten. Är. Magiskt.
Mest påminner den om Gustav strax innan vi ska ut på fylleäventyr. Hur han går ut och in ur sin garderob och dansar, provar halsband och sjunger i takt, klappar till musiken. Ja, jag dedikerar den till Gustav. Lite som tack för att han fick mig att lyssna på Tom Waits.
Magisk låt #4
Led Zeppelin - The Battle of Evermore
Led Zeppelin kan tacka Robert Plant för de mystiska bitarna. Jag har fått för mig att han blev väldigt intresserad av den Brittiska folkloren - myterna och legenderna - och dessutom nämns karaktärer från Sagan Om Ringen i Ramble On. Sug på den.
Äh, bara lyssna på låten istället.
Magisk låt #5
Katie Melua - The Flood
Och vad som är magiskt med denna? Alltså, det känns som att hon har fattat, att det är lugnt när flodvågen kommer. Det blir en slags befrielse. En befrielse besvärjelse. Plus att den är olik hennes andra låtar.
The Flood har fastnat på mitt huvud. Har säkert lyssnat på den hundra gånger under denna veckan.
På något sätt känns den väldigt... Stenåldrig. Jag har inte tänkt på det innan, men det är någonting med rytmen. Det gör mycket. Rytmen är den första musiken vi hör, när våra öron börjar funka. Tänk på det.
Och ja, här följer några bubblare som borde fått vara med, men som vore lite för kliché att lista...
Heart - Sylvan Song & Dream of the Archer
För att den påminner väldigt mycket om The Battle of Evermore.
Celtic Woman (?) - Dulaman
För att den är för uppenbart magisk.
Led Zeppelin - Stairway to Heaven
För att det är Stairway to Heaven.
Magisk låt #1
Nick Drake - Made To Love Magic
Vi börjar med denna som inledning, tycker jag. En ganska typisk Nick Drake-låt, där han sjunger om små vardagsmagier som andra verkar gå förbi, att de har tappat kärleken till magin.
Förutom det bokstavliga känns det som att en slags sagofigur, typ som geten i Herkules, skulle kunna vara utklädd och gå på stan. Eller kanske nån ängel som chillar uppe på sitt moln och tittar ner på oss, att ingen förutom Nick Drake ser den.
Magisk låt #2
Pink Floyd - Comfortably Numb
Egentligen lyssnar jag inte alls på Pink Floyd, men jag kom bara att tänka på denna låten. Någon sa en gång till mig att detta var dennes favoritlåt, den bästa av dem alla. Okej, ja, den är jävligt bra. Så den fick vara med, bara därför. Och så ligger det ju något magiskt i just Comfortably Numb. Den låter lite som en dröm, som att det kommer direkt ur någons sömn, att någon bara öppnar munnen och ut kommer allt detta.
Borde kanske lyssna in mig på Pink Floyd, men orkar man det när de inte finns på Spotify?
Magisk låt #3
Tom Waits - Clap Hands
Välkommen till underjorden. Välkommen till Hades. Välkommen till platsen där skeletten spelar på trummor med sina egna benknotor. Välkommen till en slags mörk magi, där Tom Waits är själva Hades. Välkommen till platsen där miljonärerna får skyffla kol.
Allt. I. Denna. Låten. Är. Magiskt.
Mest påminner den om Gustav strax innan vi ska ut på fylleäventyr. Hur han går ut och in ur sin garderob och dansar, provar halsband och sjunger i takt, klappar till musiken. Ja, jag dedikerar den till Gustav. Lite som tack för att han fick mig att lyssna på Tom Waits.
Magisk låt #4
Led Zeppelin - The Battle of Evermore
Led Zeppelin kan tacka Robert Plant för de mystiska bitarna. Jag har fått för mig att han blev väldigt intresserad av den Brittiska folkloren - myterna och legenderna - och dessutom nämns karaktärer från Sagan Om Ringen i Ramble On. Sug på den.
Äh, bara lyssna på låten istället.
Magisk låt #5
Katie Melua - The Flood
Och vad som är magiskt med denna? Alltså, det känns som att hon har fattat, att det är lugnt när flodvågen kommer. Det blir en slags befrielse. En befrielse besvärjelse. Plus att den är olik hennes andra låtar.
The Flood har fastnat på mitt huvud. Har säkert lyssnat på den hundra gånger under denna veckan.
På något sätt känns den väldigt... Stenåldrig. Jag har inte tänkt på det innan, men det är någonting med rytmen. Det gör mycket. Rytmen är den första musiken vi hör, när våra öron börjar funka. Tänk på det.
Och ja, här följer några bubblare som borde fått vara med, men som vore lite för kliché att lista...
Heart - Sylvan Song & Dream of the Archer
För att den påminner väldigt mycket om The Battle of Evermore.
Celtic Woman (?) - Dulaman
För att den är för uppenbart magisk.
Led Zeppelin - Stairway to Heaven
För att det är Stairway to Heaven.
Välkommen tillbaka, Malmö
Gud, var ska jag börja? Att den förmodade "nye lasermannen" (som jag för övrigt har ändrat uppfattning om) är gripen eller att Malmö FF idag tog hem SM-guldet i samband med dess 100årsjubileum?
Okej, vi börjar med gripandet och mina tankar kring det. Jag kan börja med att säga att jag antagligen hade fel. Jag tänkte på högvarv om den där "nye lasermannen" efter mitt inlägg om det. Jag antar att polisen aldrig är så värdelösa som man tänker sig att de är. De gör sitt jobb och de gör det jävligt bra, annars hade de knappast varit poliser. De har verkligen haft fokus på skjutningarna i Malmö. De har gjort ett enastående arbete, antagligen med stor hjälp av Malmös befolkning. Man kanske borde sluta ifrågasätta deras arbete så mycket och bara fatta att de gör ett bra jobb. Finns många exempel, ett av dem gisslandramat där en tvååring togs som gisslan. Verkar som att polisen lyckats få bukt på kaoset här i Malmö.
Hursomhelst, de verkar ha fått tag på rätt kille nu. Jag hoppas att allt efterarbete går som det ska också, så att det inte ligger och pyr som en glöd i stan.
Som om inte det där gripandet var nog... Idag tog Malmö FF hem SM-guldet för 16:e (?) gången i historien. I samband med fotbollsklubbens 100årsjubileumet dessutom. Snacka om glädje. Och jag som inte ens är särskilt fotbollsintresserad kunde inte låta bli att bänka mig framför TV:n med min bror och hans flickvän. Det var väldigt ceremoniellt, satt med MFF-pin på tröjan, allt var i ordning och reda. Vi skulle bara tänka positiva tankar, och hur svårt var det egentligen? I 17:e minuten bombar MFF in ett noll och lite senare ett andra mål.
Måste ju också notera att Malmös damlag tog guld också, men för säkert några månader sedan. Utklassade alla andra lag, totalt. Dubbelt guld, alltså!
Vi vann, Malmö vann. Vi har vunnit över mörkret, över ondskan och oron. Malmö har vunnit och nu kommer vi att gå ut med våra guldleenden och fatta att nu...
Att nu är Malmö precis så som Malmö ska vara.
Malmö är sig själv igen!
Okej, vi börjar med gripandet och mina tankar kring det. Jag kan börja med att säga att jag antagligen hade fel. Jag tänkte på högvarv om den där "nye lasermannen" efter mitt inlägg om det. Jag antar att polisen aldrig är så värdelösa som man tänker sig att de är. De gör sitt jobb och de gör det jävligt bra, annars hade de knappast varit poliser. De har verkligen haft fokus på skjutningarna i Malmö. De har gjort ett enastående arbete, antagligen med stor hjälp av Malmös befolkning. Man kanske borde sluta ifrågasätta deras arbete så mycket och bara fatta att de gör ett bra jobb. Finns många exempel, ett av dem gisslandramat där en tvååring togs som gisslan. Verkar som att polisen lyckats få bukt på kaoset här i Malmö.
Hursomhelst, de verkar ha fått tag på rätt kille nu. Jag hoppas att allt efterarbete går som det ska också, så att det inte ligger och pyr som en glöd i stan.
Som om inte det där gripandet var nog... Idag tog Malmö FF hem SM-guldet för 16:e (?) gången i historien. I samband med fotbollsklubbens 100årsjubileumet dessutom. Snacka om glädje. Och jag som inte ens är särskilt fotbollsintresserad kunde inte låta bli att bänka mig framför TV:n med min bror och hans flickvän. Det var väldigt ceremoniellt, satt med MFF-pin på tröjan, allt var i ordning och reda. Vi skulle bara tänka positiva tankar, och hur svårt var det egentligen? I 17:e minuten bombar MFF in ett noll och lite senare ett andra mål.
Måste ju också notera att Malmös damlag tog guld också, men för säkert några månader sedan. Utklassade alla andra lag, totalt. Dubbelt guld, alltså!
Vi vann, Malmö vann. Vi har vunnit över mörkret, över ondskan och oron. Malmö har vunnit och nu kommer vi att gå ut med våra guldleenden och fatta att nu...
Att nu är Malmö precis så som Malmö ska vara.
Malmö är sig själv igen!
Lite mera gnäll
Här får ni en liten dos med gnäll, för det är sånt jag är bra på. Jag har gnällt i hela mitt liv, så här kommer lite till.
Gnäll #1
Vad är det för fel på folk, egentligen? Alltså, det är ju fel på alla. På mig med. Jävligt mycket fel. Ni som känner mig fattar nog. Jag menar, jag dumpar hit och dit, hänsynslöst krossar jag hjärta efter hjärta. Vad fan ska jag ta mig till annars? Det har blivit lite av en hobby.
Men fel på folk är väl typ... Ja, jag vet inte. Felet är att ingen är tankeläsare. Fan vad allt vore lite enklare om man kunde läsa folks tankar. Inga jävla missförstånd och ren jävla sanning överallt.
Felet är väl kanske att folk är sanna i tanken men falska i munnen? Ja, jag passar in i alla fall. Jag har i alla fall mage att säga att jag inte är världens ärligaste människa.
Gnäll #2
Ilska. Vad fan är grejen? Jag orkar inte med ilskan längre. Den säljer så jävla väl. Alla vill vara arga. Hela tiden. Och alla är arga hela tiden. Arga på vädret, arga på bilisten framför, arga på cyklisten utan ljus. Slappna av, softa som om det vore söndag. Spelar det någon roll att vara arg när allt är glömt om hundra år?
Folk är också jävligt bittra. Men vad är skillnaden mellan att vara bitter och arg, egentligen? Är de inte synonymer så får ni rätta mig.
Förresten, alla komiker är arga. Komiker är nog världens argaste typ av människa. Det bra är ju att de får en att skratta när de är arga, men är det humor att vara arg? Komiker borde få titulera sig kritiker istället. Fast å andra sidan är humorn ett sätt att sätta perspektiv på samhället, har jag lärt mig.
Gnäll #3
Sånna som tycker om allt nostalgiskt. Nostalgi=konservatism. Här menar jag mycket på TV-spel. Far åt helvete med er nostalgi. Ni kan ju sitta och spela ert Paperboy. Okej, jag fattar att det är en viss känsla att spela gamla spel, simpliciteten osv osv. Men tro mig, om man verkligen ger sig in i träsket är 95% av alla spel helt och hållet ospelbara nuförtiden. Tror ni mig inte kan ni ju alltid slänga i typ Zelda 2. Ha så kul.
Den enda gången jag orkar spela något gammalt är när jag känner att det påminner en om ens barndom. Det är den enda gången jag orkar slå på t.ex. Pokémon och tycka det är fett. Inte annars. Eller kanske ett N64-spel, men oftast kräks jag bara på polygonerna.
Det jag försöker säga är att de spelen vi en gång spelade inte är lika bra längre. De har tappat spelduglighet men bevarat kära minnen.
Gnäll #4
Sverige. I allmänhet. Speciellt kulturen. Varför? För att medelsvenskens smak borde gå och begrava sig där solen aldrig skiner. Har ni något svenskt på lager som svänger, film, musik, ja vad fan som helst, så kan ni väl langa hit det. Kanske med en anonym kommentar, för svenskhetens skull.
Tror att det är allt för denna gången.
Nu är det er tur. Gnäll hur mycket ni vill, gnällspikar.
Gnäll #1
Vad är det för fel på folk, egentligen? Alltså, det är ju fel på alla. På mig med. Jävligt mycket fel. Ni som känner mig fattar nog. Jag menar, jag dumpar hit och dit, hänsynslöst krossar jag hjärta efter hjärta. Vad fan ska jag ta mig till annars? Det har blivit lite av en hobby.
Men fel på folk är väl typ... Ja, jag vet inte. Felet är att ingen är tankeläsare. Fan vad allt vore lite enklare om man kunde läsa folks tankar. Inga jävla missförstånd och ren jävla sanning överallt.
Felet är väl kanske att folk är sanna i tanken men falska i munnen? Ja, jag passar in i alla fall. Jag har i alla fall mage att säga att jag inte är världens ärligaste människa.
Gnäll #2
Ilska. Vad fan är grejen? Jag orkar inte med ilskan längre. Den säljer så jävla väl. Alla vill vara arga. Hela tiden. Och alla är arga hela tiden. Arga på vädret, arga på bilisten framför, arga på cyklisten utan ljus. Slappna av, softa som om det vore söndag. Spelar det någon roll att vara arg när allt är glömt om hundra år?
Folk är också jävligt bittra. Men vad är skillnaden mellan att vara bitter och arg, egentligen? Är de inte synonymer så får ni rätta mig.
Förresten, alla komiker är arga. Komiker är nog världens argaste typ av människa. Det bra är ju att de får en att skratta när de är arga, men är det humor att vara arg? Komiker borde få titulera sig kritiker istället. Fast å andra sidan är humorn ett sätt att sätta perspektiv på samhället, har jag lärt mig.
Gnäll #3
Sånna som tycker om allt nostalgiskt. Nostalgi=konservatism. Här menar jag mycket på TV-spel. Far åt helvete med er nostalgi. Ni kan ju sitta och spela ert Paperboy. Okej, jag fattar att det är en viss känsla att spela gamla spel, simpliciteten osv osv. Men tro mig, om man verkligen ger sig in i träsket är 95% av alla spel helt och hållet ospelbara nuförtiden. Tror ni mig inte kan ni ju alltid slänga i typ Zelda 2. Ha så kul.
Den enda gången jag orkar spela något gammalt är när jag känner att det påminner en om ens barndom. Det är den enda gången jag orkar slå på t.ex. Pokémon och tycka det är fett. Inte annars. Eller kanske ett N64-spel, men oftast kräks jag bara på polygonerna.
Det jag försöker säga är att de spelen vi en gång spelade inte är lika bra längre. De har tappat spelduglighet men bevarat kära minnen.
Gnäll #4
Sverige. I allmänhet. Speciellt kulturen. Varför? För att medelsvenskens smak borde gå och begrava sig där solen aldrig skiner. Har ni något svenskt på lager som svänger, film, musik, ja vad fan som helst, så kan ni väl langa hit det. Kanske med en anonym kommentar, för svenskhetens skull.
Tror att det är allt för denna gången.
Nu är det er tur. Gnäll hur mycket ni vill, gnällspikar.
Konservativ och bull
Vad är det med populärmusiken idag, egentligen? Vad är det med alla slagdängor om att dricka upp allt i glaset, hälla upp nytt i glaset och/eller the party starts when I walk in? Vad är det med I just need to have some fun, alors on dans, bumpitybumbybumpy ride? Vad är grejen, jag fattar inte? Vad fan hände med själen?
Okej, ja, jag är konservativ när det gäller musik. Lev med det. Men kom igen, hur många låtar kan det skrivas om alkohol och festande under ett år? Tröttnar folk aldrig? Är det fredag varje dag för vissa?
Jag har tröttnat. Jag gillar inte PINK eller Lady Gaga eller KE$HA (jävligt najs, det där med dollartecknet. Grattis till fanta$in.) för att jag inte fattar vad det är som är så häftigt. Hade jag haft fest hade jag aldrig spelat dem. Fan heller.
Och visst har det skrivits låtar om alkohol länge. Ta Guns N' Roses "Nightrain". Men det är en annan grej. Eller är det det, egentligen? Är det en ren och skär hyllning till alkohol och livsstilen kring den? Ja, jag antar det... Men med lite mer själ. Inte bara: "Tjena, partyt startar när jag kommer in, jag är rätt full, bla bla".
The Doors gjorde "Roadhouse Blues" där Jim Morrison skrev textraden: "I woke up this mornin' and I had myself a beer". Men det är bara en textrad i låten, som passar in.
Jag pallar inte med alla dessa jävla party(dödar)låtarna som är en hyllning till alkohol och fylla. Det finns bättre att lyssna på.
Men vad vet jag, de där - tjejerna som det oftast är - kanske inte har något bättre att skriva om. De kanske inte ens har en själ.
För det måste finnas lite mer själ, finess och känsla i partylåtar för att fånga mitt intresse. För att fånga mitt intresse på ett positivt sätt, och inte på ett bull sätt.
Jaja, åt helvete med detta. Lyssna ni på ert skit så lyssnar jag på mitt skit.
Okej, ja, jag är konservativ när det gäller musik. Lev med det. Men kom igen, hur många låtar kan det skrivas om alkohol och festande under ett år? Tröttnar folk aldrig? Är det fredag varje dag för vissa?
Jag har tröttnat. Jag gillar inte PINK eller Lady Gaga eller KE$HA (jävligt najs, det där med dollartecknet. Grattis till fanta$in.) för att jag inte fattar vad det är som är så häftigt. Hade jag haft fest hade jag aldrig spelat dem. Fan heller.
Och visst har det skrivits låtar om alkohol länge. Ta Guns N' Roses "Nightrain". Men det är en annan grej. Eller är det det, egentligen? Är det en ren och skär hyllning till alkohol och livsstilen kring den? Ja, jag antar det... Men med lite mer själ. Inte bara: "Tjena, partyt startar när jag kommer in, jag är rätt full, bla bla".
The Doors gjorde "Roadhouse Blues" där Jim Morrison skrev textraden: "I woke up this mornin' and I had myself a beer". Men det är bara en textrad i låten, som passar in.
Jag pallar inte med alla dessa jävla party(dödar)låtarna som är en hyllning till alkohol och fylla. Det finns bättre att lyssna på.
Men vad vet jag, de där - tjejerna som det oftast är - kanske inte har något bättre att skriva om. De kanske inte ens har en själ.
För det måste finnas lite mer själ, finess och känsla i partylåtar för att fånga mitt intresse. För att fånga mitt intresse på ett positivt sätt, och inte på ett bull sätt.
Jaja, åt helvete med detta. Lyssna ni på ert skit så lyssnar jag på mitt skit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)