Lite mera gnäll

Här får ni en liten dos med gnäll, för det är sånt jag är bra på. Jag har gnällt i hela mitt liv, så här kommer lite till.

Gnäll #1
Vad är det för fel på folk, egentligen? Alltså, det är ju fel på alla. På mig med. Jävligt mycket fel. Ni som känner mig fattar nog. Jag menar, jag dumpar hit och dit, hänsynslöst krossar jag hjärta efter hjärta. Vad fan ska jag ta mig till annars? Det har blivit lite av en hobby.
Men fel på folk är väl typ... Ja, jag vet inte. Felet är att ingen är tankeläsare. Fan vad allt vore lite enklare om man kunde läsa folks tankar. Inga jävla missförstånd och ren jävla sanning överallt.
Felet är väl kanske att folk är sanna i tanken men falska i munnen? Ja, jag passar in i alla fall. Jag har i alla fall mage att säga att jag inte är världens ärligaste människa.

Gnäll #2
Ilska. Vad fan är grejen? Jag orkar inte med ilskan längre. Den säljer så jävla väl. Alla vill vara arga. Hela tiden. Och alla är arga hela tiden. Arga på vädret, arga på bilisten framför, arga på cyklisten utan ljus. Slappna av, softa som om det vore söndag. Spelar det någon roll att vara arg när allt är glömt om hundra år?
Folk är också jävligt bittra. Men vad är skillnaden mellan att vara bitter och arg, egentligen? Är de inte synonymer så får ni rätta mig.
Förresten, alla komiker är arga. Komiker är nog världens argaste typ av människa. Det bra är ju att de får en att skratta när de är arga, men är det humor att vara arg? Komiker borde få titulera sig kritiker istället. Fast å andra sidan är humorn ett sätt att sätta perspektiv på samhället, har jag lärt mig.

Gnäll #3
Sånna som tycker om allt nostalgiskt. Nostalgi=konservatism. Här menar jag mycket på TV-spel. Far åt helvete med er nostalgi. Ni kan ju sitta och spela ert Paperboy. Okej, jag fattar att det är en viss känsla att spela gamla spel, simpliciteten osv osv. Men tro mig, om man verkligen ger sig in i träsket är 95% av alla spel helt och hållet ospelbara nuförtiden. Tror ni mig inte kan ni ju alltid slänga i typ Zelda 2. Ha så kul.
Den enda gången jag orkar spela något gammalt är när jag känner att det påminner en om ens barndom. Det är den enda gången jag orkar slå på t.ex. Pokémon och tycka det är fett. Inte annars. Eller kanske ett N64-spel, men oftast kräks jag bara på polygonerna.
Det jag försöker säga är att de spelen vi en gång spelade inte är lika bra längre. De har tappat spelduglighet men bevarat kära minnen.

Gnäll #4
Sverige. I allmänhet. Speciellt kulturen. Varför? För att medelsvenskens smak borde gå och begrava sig där solen aldrig skiner. Har ni något svenskt på lager som svänger, film, musik, ja vad fan som helst, så kan ni väl langa hit det. Kanske med en anonym kommentar, för svenskhetens skull.

Tror att det är allt för denna gången.
Nu är det er tur. Gnäll hur mycket ni vill, gnällspikar.