Konservativ och bull

Vad är det med populärmusiken idag, egentligen? Vad är det med alla slagdängor om att dricka upp allt i glaset, hälla upp nytt i glaset och/eller the party starts when I walk in? Vad är det med I just need to have some fun, alors on dans, bumpitybumbybumpy ride? Vad är grejen, jag fattar inte? Vad fan hände med själen?

Okej, ja, jag är konservativ när det gäller musik. Lev med det. Men kom igen, hur många låtar kan det skrivas om alkohol och festande under ett år? Tröttnar folk aldrig? Är det fredag varje dag för vissa?

Jag har tröttnat. Jag gillar inte PINK eller Lady Gaga eller KE$HA (jävligt najs, det där med dollartecknet. Grattis till fanta$in.) för att jag inte fattar vad det är som är så häftigt. Hade jag haft fest hade jag aldrig spelat dem. Fan heller.

Och visst har det skrivits låtar om alkohol länge. Ta Guns N' Roses "Nightrain". Men det är en annan grej. Eller är det det, egentligen? Är det en ren och skär hyllning till alkohol och livsstilen kring den? Ja, jag antar det... Men med lite mer själ. Inte bara: "Tjena, partyt startar när jag kommer in, jag är rätt full, bla bla".

The Doors gjorde "Roadhouse Blues" där Jim Morrison skrev textraden: "I woke up this mornin' and I had myself a beer". Men det är bara en textrad i låten, som passar in.

Jag pallar inte med alla dessa jävla party(dödar)låtarna som är en hyllning till alkohol och fylla. Det finns bättre att lyssna på.

Men vad vet jag, de där - tjejerna som det oftast är - kanske inte har något bättre att skriva om. De kanske inte ens har en själ.

För det måste finnas lite mer själ, finess och känsla i partylåtar för att fånga mitt intresse. För att fånga mitt intresse på ett positivt sätt, och inte på ett bull sätt.

Jaja, åt helvete med detta. Lyssna ni på ert skit så lyssnar jag på mitt skit.