Mer mänsklig än en människa

Idag kom jag tänka på en sak men har inte tänkt så mycket på det sedan dess. Förrän nu, det vill säga.

Satt och pratade framtiden med Gordon Gonzales, om hur människan kommer utvecklas och vad som kommer att hända i framtiden. Framtiden är nästan lika kul att tänka på som det är att tänka på rymden. Observera att det inte finns någon ironi alls i det, utan att det är fullkomlig sanning.

Så jag kom fram till att vi människor är kanske för mänskliga. Vi människor kanske försöker vara mer människa än vad vi är. Vi försöker lära oss vett och etikett, vi försöker välja rätt ledare till rätt sak, vi försöker utveckla teknologin, vi försöker hålla så många av oss vid liv så långt vi kan... Vi försöker. Vi försöker vara mer människa än vad vi tillåts vara.

Tänk på det. Tänk på de där som vill ta död på könsroller, tänk på de som vill bota aids, cancer, malaria, tänk på de som skänker pengar till att rädda valarna, sälarna och allt det där. Tänk på de som skänker pengar till fattiga barn i afrika.

Inget av detta är fel. Eller är det fel? Är det fel att ta död på könsroller, att bota aids, cancer och malaria eller skänka pengar till de som har det illa ställt?

Det kanske inte är fel... Men det kanske inte heller är rätt, som om det är en gråzon. Som att vi människor försöker vara mer människa än vad vi är. Som att vi försöker vara mer än vad vi tillåts att vara.

Vi kanske inte kan vara så mycket människa som vi vill. Vi kanske inte kan bota aids eller cancer eller tillåta hela världen att ha tillgång till rent vatten.

Naturen i oss kanske sätter stopp för det, som att det finns ett minne i oss som gått i arv, som flyter i vårt blod, det djuriska, det naturliga, det råa. Naturen kan inte hjälpa alla och kommer aldrig heller göra det. Naturen sätter stopp för att vi inte ska bli mer mänskliga än vad vi kan vara.

Vi borde nog tänka efter vad det innebär att vara människa istället för att tänka på vad det innebär att inte vara det...