TV-spel och något nostalgisk

Igår åkte jag och Solomon hem till Mike. Vi hade bestämt oss för att spela Ocarina of Time. Dock är det en såndär jobbig Gamecube verision där kontrollerna är helt åt helvete, vilket också märktes när Mike och Sulan spelade. Jag var bäst. Klarade mig igenom Deku Tree och Forest Temple galant.

Och när jag satt där med kontrollen i handen märkte jag att det är ett jävligt välgjort spel som än idag håller måttet. Man märkte det på pusslen, bandesignen och ibland även de få filmscenerna. Öppningsfilmen fick mina hår att resa sig.



Det är alltid lite speciellt att spela om ett gammalt spel. Man minns liksom varför man satt dag ut och dag in och bara nötte. Minns att jag försökte få upp den största fisken ur dammen när jag var typ tolv. Jag minns inte om jag lyckades, men jag fick upp ett par stora bjässar där i dammen. Och utanför, de dansande fågelskrämmorna. Och när jag fastnade i en bugg precis vid sandpalatset mot slutet av spelet.

Gee, jag tror gårkvällen återuppväckte mitt intresse för TV-spel.

Gee, jag borde spela fler TV-spel. Alla gamla godbitar som ligger hemma och samlar på sig damm. Guldkorn som Marvel vs. Capcom 2, Robotech, Gamecuben, Dreamcasten, Shenmue 2, Flashback.

Gee, jag ska ta med mitt SNES till Svalöv när jag börjar igen. Snylta lite av Josefs skattkammare med SNES-spel därborta. I like.

Baby, I missed you. This time I won't let you down.