Mina trötta ögon

Det är juli nu. Mitten av juli. Var tar tiden vägen, egentligen? Och vad händer på vägen? Mina trötta ögon hänger knappt med.

Flickvän, ny säsong av Entourage, finalen i VM, värmebölja och dopp i havet. Jag trivs.

Jag trivs med tösen. Vi är ute i solen och lapar upp den där värmen som fattades i våras och vintras. Vi ser på film, äter frukost, dricker kaffe, tittar på stjärnor och gör sånt som par gör. Det är fint. Som jag skrev för några inlägg sedan längtade jag efter allt det där. Nu har jag det. Alla de där viskningarna som får min päls att resa sig. Allt det där lilla som blir så stort. Allt det där som får mig att tycka om henne.

Entourage. Nu blir det bara ett avsnitt i veckan. Måndag. Rätt chill att ha något att se fram emot på måndagar, förvisso, men jag vill se två, tre, fyra avsnitt på raken. Varje dag, helst. Får hålla tillgodo.

VM-finalen innebar en sak för mig: Min avsmak för fotbollen kom tillbaka. Tråkigt? Nä, inte ett dugg. Fotboll är fattigt. Getalife.

Värmebölja = bad + solbränd + varm dygnet runt = gött ibland. Vad är det med oss svenskar och aldrig vara riktigt tillfreds? Gilla läget, även om vi måste somna klibbiga utan fläkt varje natt.

Mina trötta ögon ser ändå att livet är chill.
Jag är tillfreds.