Den där muren som delar folk, som delar dig och mig

Det finns en nästan opsynlig mur mellan oss. En mur som är så stark, som styr världen på ett byråkratiskt, monetärt och orättvist sätt. En mur som delar folket snarare än sammankopplar dem, vilken är dess egentliga syfte.

Det är val på söndag, ingen kan undgå det. Alla myndiga ska rösta. Eller ja, de som vill och vågar. Bara några dagar kvar tills vi får reda på vem som kommer att styra över oss under de kommande fyra åren. Bara några dagar kvar tills vi får veta vem som kommer att vilja hålla muren oskadd. Bara några dagar kvar tills vi får reda på vem som kommer att hålla folket delat i ytterligare fyra år.

Alla pratar om det hela tiden. Jag pratar inte om det hela tiden, däremot tänker jag på det varje sekund. Varje sekund som går tänker jag på det.

Men jag tänker inte så mycket på partierna eller frågorna eller på politikerna. Jag tänker mer på vad politiken, demokratin, agendorna, viljorna, hur dessa påverkar folk. Hur de aldrig kommer att skapa ro i människan. Hur alla oroligt går omkring och tänker på framtiden, på vad valet innebär för dem de nästkommande fyra åren. Hur alla går omkring och tänker sig för innan de ska säga något om det parti de stödjer. Hur de inte vill bli uppfattade som något pucko utan koll.

Jag tänker erkänna. Jag har ingen koll, för jag bryr mig inte. Vad vet jag, kanske är jag puckad som inte bryr mig, kanske är det klokt. För varför ska man inbilla sig att en ledare av ett land styr över en när han egentligen inte gör det? För varför ska man behöva vara svag, varför ska man behöva en vägvisare hela tiden? Jag har inte ens sett eller pratat med Reinfeldt. Jag vet inte ens vad han vill. Jag vet inte vad någon politiker vill. Fan, jag vet knappt ens vad jag själv vill. Så varför verkar det som att folk viger sina liv åt att följa dessa ledare, vare sig de står på en sida av muren eller den andra?

Politiken är muren mellan människor. Det är politiken som aldrig någonsin kommer att sammanföra folket. Inget land har någonsin varit helt överens. Jag är inte överens med mina vänner. De säger en sak, jag säger en annan och sen slutar det med att vi blir lite mer av varandras fiender än varandras vänner. Just nu är det på grund av politiken.

Detsamma gäller politikerna. Skillnaden mellan dem och mig är att de aldrig någonsin kommer att vara vänner med varandra. De kommer alltid att skälla på varandra och säga att den andre har fel och att de själv har rätt. På något sätt har de alltid rätt, för om de känner att de har rätt, så har de rätt.

Jag måste hindra mig, för jag börjar känna att detta inlägg börjar förlora sin vikt, sitt syfte.

Syftet egentligen är att människan är världens svagaste varelse på vår jord. Vi är, förutom kanske myrorna, getingarna och de andra stora djursamhällena i världen, världens svagaste varelser.

De där insekterna kan i alla fall komma överens. De behöver inte ens störta varandra eller hålla några val.

Framförallt har de inga murar som står mellan dem.