Tankegångar jag borde ha gått på tidigare

Här kommer några tankar om varför jag är som jag är. Shit, jag har skrivit sjukt mycket om det på sistone, vem jag är. Jag kanske inte vet vem jag är.
Nä, jag vet inte riktigt vem jag är, så det är det jag försöker ta reda på. Man behöver inte riktigt veta vem man är, tänker jag. Våra celler förnyas ändå vart sjunde år, eller vad det är. Så jag har redan hunnit vara typ tre personer i mitt liv. (OBS, detta var nästan helt kopierat från Waking Life).

Jag kommer närmre mig själv för var dag. Speciellt nu efter jag sett den filmen, som aktiverade min hjärna, för vissa filmer gör det. Waking Life och Taxi Driver har påverkat mig väsentligt den senaste tiden. Waking Life rent filosofiskt, Taxi Driver rent ambitionsmässigt...

När vi ändå pratar om filmer... Jag tycker inte alls om att filma. Att filma är bara att skapa ett projekt. Inte ett arbetsprojekt, mer _ett projekt_. Ni vet. "Vad gör vi nu?"-projekt, där man känner sig som en förvirrad höna i en hönsgård. En höna utan huvud. Man springer omkring, ska förväntas tänka klart, göra allt rätt, se till att ha batteri i kameran, har vi klippt nu, vad ska jag säga, vad ska jag göra, hur ska jag se ut, var ska jag trycka? Vad gör vi nu?

Det kanske grundar sig i att filma är ett samarbete, ett arbete som man gör tillsammans med andra. Det kan finnas skådespelare, kameramän, ljudgubbar och ljusgubbar inblandade. Det blir _ett projekt_ och jag hatar projekt, hatar samarbeten. Det är riktigt, riktigt jobbigt.

Tack, men nej tack, jag tar och gör mitt eget skit så gör du ditt.

Det är inte så att jag inte klarar av folk, jag kan bara inte samarbeta med folk. Ett undantag vore kanske nära vänner, men även där blir det problem. Jag tar gärna ansvar för mina egna problem, men jag kan inte handskas med andras. Jag kan inte ha ansvar för andras problem.

Fyfan vad jag hatade samarbeten i skolan. Dels för att jag är så otroligt dålig på att ta initiativ åt andra och mig själv, dels för att ansvara för andras och mina egna uppgifter, samtidigt. Det går inte samtidigt.

Jag älskar människor, men jag hatar att ta ansvar för dem.
Kanske är det för att jag inte kan ta ansvar för mig själv...

Att inte ha ett jobb, att inte bry sig ett skit, att inte göra något åt det... Det är att inte ha ansvar för sig själv.

Shit, jag har något att lära här. Något att fundera över.
Vad fan händer nu?

Hursomhelst. Jag borde avsluta här.
Ni borde ha slutat läsa för längesedan.
Imorgon säger nån av er att jag ska sluta gnälla.
Vet ni vad?
Get your own shit together.

PS. Jag går i dessa tankegångarna utan karta. DS.