När jag blir stor...

Åååh, egentligen borde jag inte skriva om detta. Egentligen borde jag inte skriva om det igen, men jag gör det nog ändå, även om jag vill att det bara ska vara soft.

Jag har hamnat på journalist-spåret igen, att visa sanningen. Funderar på att kanske söka in till några kurser på Malmö Högskola till i höst, mediekunskap och sånt i den stilen. Tack, Johanna, för att du tipsade om det. Journalistik är roligt, och jag skulle vilja prova gå på den stigen igen. Den var ju rolig under gymnasietiden. Varför skulle den inte vara lika rolig och intressant nu? Nu är journalistiken dessutom mer aktuell än någonsin, i och med Wikileaksärendet.

Journalistik kan ändå vara rätt soft, tänker jag. Det vore en häftig väg att gå.



Däremot är jag lite kritisk mot den traditionella journalistiken, den här staplade journalistiken där man bara skriver vad som har hänt och sen är det inte mycket mer med det.Den "gamla" journalistiken, den gråhåriga journalistiken. Helt klart finns det mycket att lära av det, men man måste hela tiden förstå vad som funkar för tillfället...

Nåja. När jag blir stor ska jag kanske bli journalist. Varför inte? Det hade verkligen varit något. Allt man hade fått se och uppleva.

Det är en konstig värld. Vissa människor blir rika, andra äter skit och dör. Jag har ätit skit länge nog.

PS. En av mina stora idoler är ju trots allt Hunter S. Thompson - Gonzo journalist och författare. DS.

2 kommentarer:

frida sa...

jag ska inte bli nått när jag blir stor!!!!!!!!!!!!!!!!

Anonym sa...

Det Hunter gjorde skulle jag inte kalla journalistik. Jag skulle snarare kalla det exakta nedslag i samtiden med väldigt kritiskt förhållningssätt utifrån ett perspektiv som gemene man inte ser på grund av all bullshit... Och det min vän, det kan man göra utan att vara journalist och det vet Du.

Det som är intressant dock är att Hunters ärlighet fick honom att gå så pass långt. Jag kommer ihåg hans genombrottsartikel. Han jobbade på Roling Stone och skulle skriva något om en av presidentkanididaterna för den tiden. Han gjorde det han gjorde bäst [DRUGS] Och skrev bara vad han tyckte. Dagen det skulle tryckas skickade han in det till sin boss som i ren förtvivlan (på grund av Hunters "misslyckande" med att skriva en bra artikel)---> Hunters tankar blev till allmän vedertagen sanning.

Kämpa på, det viktiga är inte vägen till målet, det är drömmen om att nå dit ;)