Första december och reflektioner

I hissen ner idag minns jag inte att jag tittade mig själv i spegeln. Jag kan ju ha gjort det men inte riktigt tänkt på hur jag ser ut. Det gör mig inte annorlunda på något sätt, jag tror att många som tittar sig i spegeln inte kollar på hur de ser ut eller att de gör det och sen inte minns det. Precis som jag. Jag tror att många är som mig på många sätt och vis.

Satte mig på min cykel mot praktiken när jag kom ut i kylan. Det är verkligen ett helvete att cykla i detta vädret. Känns som att man cyklar på en badstrand, bara att det är ungefär 40 grader kallare och att man har en massa kläder på sig. Förvånadsvärt lite bilar ute på gatan imorse. Har folk gått i ide? Firar de första december med en skön långfrukost därhemma? Kanske ligger många på en strand nånstans i ett östasiatiskt land där det är femtio grader varmare än här. Vad vet jag? Folk har väl semester nu, eller?

Tio minuter sen till praktiken. Allt i vanlig ordning då. Känns lite konstigt att vara tillbaka efter tre dagars frånvaro för att jag varit sjuk... Det kommer bli jobbigt att fylla i den där försäkringskasselappen om några dagar. Helvete...
Min inställning till praktiken idag är väldigt mycket office space. Har bara idag, imorgon och fyra dagar nästa vecka kvar. Mina senaste tre månader försvann i +2000 bilder, scannade, bearbetade och arkiverade. Nu när jag tänker på hur jag har haft det upplever jag det som en blandning av sött och salt. Mest sött, även om salt är jävligt gott också.

Jag menar, det är väl bättre att göra något sånthär än att sitta på sin röv därhemma? Eller, är det så givande om man inte får något betalt? Jag tycker inte det, sen hur ni utifrån ser på det är en annan sak. Jag vet att jag har suttit mycket på min röv därhemma, men ärligt talat är det nästan roligare än att sitta på sin röv här... Där kom enhetschefen med tre besökare. De kom och gick ganska fort. Fick se lagom sysselsatt ut.
Jag antar att det är det jag är här. Lagom sysselsatt för att inte bli helt uttråkad av vardagen. Jag trivs, på något konstigt sätt. Känns som att jag gör någon en tjänst. Främst mig själv kanske.

Nåväl, snart lämnar jag detta stället. Har ingen aning om vilken väg jag tar härnäst. Jag hoppas bara att det är en skön väg. Skottad får den gärna vara också, till skillnad från Malmös gator idag.

Oavsett vad som händer framöver tänker jag inte låta någon stoppa mig från att må bra. Jag kanske skulle kunna bli snöskottare, skotta trottoarerna de kommande tre månaderna.

Fuckin' A.