Musikminnet

Det finns musik jag aldrig kommer att glömma. Någonsin. Det är rätt underligt att efter alla dessa år återkomma till musiken man lyssnade på när man var en knatte. Tja, okej, det var bara sju år sedan, men ändå. Fjorton år och hopplöst förälskad i en flicka i klassen. Hur länge var jag det, hela sjuan, åttan och halva nian? Två och ett halvt år. Knepigt. Egentligen fattade jag inte ett skit om budskap då, men jag låtsades. Förstod inte känslor så bra heller, men jag försökte väl så gott jag kunde. Fast å andra sidan var det inte särskilt tung musik.

Det är väl det jag minns när jag lyssnar på vissa av banden jag hade tänkt visa idag.



Eller vad säger ni om The Crash? Deras hitlåt, "Still Alive", spelades för fullt när jag var tretton, fjorton år. Kan väl säga att The Crash blev en slags inkörsport till allt vad musik innebar för mig då.

Vad mer finns att hitta? Jag betade av den populära grungen ungefär i samma period. Min bror Martin laddade hem lite blandad musik och kom över några låtar av Alice In Chains. Nu var det nog minst lika längesedan jag lyssnade på Alice In Chains som jag lyssnade på The Crash, men AIC är bättre idag, om jag ska vara ärlig.



Mycket tyngre, inte lika ytligt som The Crash. Och så var The Crash från finland, otippat. Hursomhelst hängde AIC med lite mer och jag tröttnade aldrig riktigt på dem. De är bra, än idag.

Shpongle är också bra idag. Hörde dem för första gången när jag var lite äldre, kanske femton-sexton. En annan bror till mig introducerade mig för dem. Han och hans kompis brukade spela den i Martins rum när jag spelade GTA: San Andreas.



Minns att "Behind Closed Eyelids" var min favorit, mest för alla skojiga ljud och så. Då förstod jag verkligen ingenting av vad som var meningen med musiken, eller pratet i början. För några veckor sedan upptäckte jag det först. I början, och genom hela ibland, av vissa låtar pratar de om LSD-ruset. Och det är väl kanske det Shpongle försöker fånga också. Men jag har aldrig riktigt lyssnat mig in i Shpongle på det viset. Det är bara musik som tilltalar mig, som är helt annorlunda än det jag brukade och brukar lyssna på. Utmärkt musik att meditera till, för övrigt.

Och bara för det höll jag nästan på att glömma både Gorillaz och Daft Punk. Wow! Hur kunde jag göra det? Gorillaz och Daft Punk kom INNAN tonåren, innan jag visste vad någonting var. Wow, hur kunde jag glömma? De är ju bättre än... Allihopa av mina musikminnen.

Ja, nu minns jag exakt. Nu minns jag exakt! En gång, nångång i kanske femman eller sexan, skulle vi ta med oss musik som vi gillade och spela den för klassen. Så jag tog med Gorillaz. Fredrik, en klasskompis och fortfarande en vän, tyckte också om Gorillaz, så vi spelade en låt tillsammans.



Vi spelade alltså "Clint Eastwood", om jag minns helt rätt. Och när rap-partierna kom sa klassens idiot - Emil hette han, även om det inte är så väsentligt - att det inte alls var rap. Men vad fan hade han att komma med? Tror han spelade upp något skit av Puff Daddy, men jag kan inte minnas. Kan vara värre än det.

Ungefär i samma period som Gorillaz kom fick jag upp ögonen för Daft Punk och deras album Discovery. Och wow, vilken platta! Vilket mästerverk. Vilken mästerlig skiva! Den håller fan än idag, tack vare Kanye West, Daft Hands och Daft Body på youtube. Men det känns ändå som att Daft Punk kom tillbaka lite hårdare, bättre, snabbare och starkare. ALLA vet vilka Daft Punk är nu.

Men jag visste vilka de var före Kanye West och youtube. Sug på den.



Musikvideorna hängde dessutom ihop på ett sätt som väldigt få lyckas med. Hur många gånger har vi inte sett "To Be Continued" i slutet av musikvideos? Hur många gånger har vi sett fortsättningarna på dessa videos? Just det, för vi har aldrig sett någon fortsättning och lär aldrig få göra det heller. Jag förmodar att vi inte kommer göra det med Lady Gagas video till "Telephone" heller. (Sparka mig i röven om jag har fel)

Hursomhelst, det är synd att det inte gick att embedda Daft Punks videos från youtube, men de finns där. Bara sök om du är sugen. Måste också få flika in att samtliga låtar på "Discovery" har en musikvideo. Samlingen av musikvideorna går under namnet "Interstellar 5555" och är riktigt bra. Tydligen skapade av någon känd animegubbe. BAM, där nailar vi också en fördom om att fransoser älskar anime.

Ja, vad ska man säga? Slutsatsen blir väl att jag lyssnade på musik jag tröttnade på. Ja, förutom Daft Punk och Gorillaz då. Kanske Shpongle också. Men det finns mycket mer att skriva om.

Nästa gång kanske jag skriver om min J-Rock-period. Den var verkligen hemsk.