Klockan halv sex

Idag har jag varit ute igen. Det var skönt. Gjorde mig bara av med sjuttio spänn och lyckades ändå bli märkbart rund under fötterna. Ännu skönare. Shit. Jag har verkligen tur. Tur som blir full så lätt. Eller tur för att jag har så jävla snälla kompisar. Eller både och, kanske. Det är ännu jävla skönare.

Kom till Vinylbaren vid nio. Tog det lugnt med första ölen. Satt med den i minst 45 minuter. Sedan kom andra ölen. Sedan kom tredje. Sedan kom fjärde, tror jag. Kanske en femte också. Och sen var jag väck. Sen var jag väck och kom hem vid kvart i två. Tidigt, men vad fan. Det var inte 100% roligt på KB ikväll. Det är det aldrig på lördagar, för där är bara människor man inte känner. Man vill känna människor när man är där. De andra verkade ha kul, dock, men jag pallade inte. Jag och Fille pallade inte, så vi hoppade över några stängsel, släckte några gatlyktor och kom hem. Åt lite nattmat.

Sedan somnade jag till den där playlisten som jag fick av Frenning. Den är så bra, så mysig. Det låter kanske lite tråkigt att somna till en playlist, men för mig är det en bra sak. Man måste kunna somna till en playlist, annars är den inte bra. Jag hade nog inte kunnat somna till min skränlista. Den är sådär.

Och efter ett tag vaknar jag till första låten igen. Jag vet inte hur, men jag lyckas alltid pricka en sån jävla timing vad gäller playlists. Antingen vaknar jag till sista låten eller så har den spelats ett varv, två varv, innan jag vaknar till den första låten. Jag säger att det är lite magiskt.

Solen är uppe igen, redan. Redan halv fem var den framme igen, vill jag tro. Förstår inte hur den orkar vakna så tidigt och gå och lägga sig så sent.

Ja, och här sitter jag. Här sitter jag mitt i Malmö och tänker: "Fan, mitt liv är ändå helt okej". Det är det. Det är helt okej, om inte bättre. Och imorgon är en bra dag.

Mitt liv är helt okej, om inte lite bättre. Skönt. Här får ni en liten bild också av självaste Gustav Carlsson



Så nu vet ni det.