Siestafestivalen för halva priset

Det är rätt sjukt egentligen. Jag var på Siestafestivalen. Jag trodde aldrig det. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle sätta min fot på den jävla festivalen. Förra året var jag sjukt sugen på att åka dit, för Phoenix spelade, men det blev aldrig av. Hade inte pengar. Nu hade jag pengar. Dessutom fick jag biljetten för halva priset.

Jag har haft en rätt kylig syn på siestafestivalen. Väldigt "fyfan vad där är mycket fjortisar, tjuvar och annat pack" och även "skitväder". Och nu har jag varit där. Nu har jag fått uppleva det. Visst, där är väl rätt mycket fjortisar och rätt mycket tjuvar och rätt mycket annat pack. Fast ärligt talat kan jag säga att jag inte märkte dem särskilt mycket. Jag tror inte jag träffade eller pratade med någon. Såg inte att någon stal och inga som slogs (om man bortser från alla moshpits). Jag hängde med mina goda vänner istället. Det var gött.

Åkte dit med Mattias, Gustav och Hanna i bil. Vi körde vilse, surprise surprise. Kom lagom försent till Bob Hund, såg inte en minut av det. Fixade mitt band, det var utan camping, köpte till campingskiten för 300 spänn. La alltså ut 500 totalt på festivalen. Det dög. Vem fan pallar hoppa stängsel, egentligen?

Såg The Hives, blev skallad i huvudet i moshpiten. Hängde med Mati, åt langos, drack öl, blev full, trodde att jag inte hade någonstans att sova, somnade i fosterställning i Mattias bil. Lagom kul att vakna av att man knappt får syre morgonen därpå.

Lördagen köpte jag nyponsoppa, satte mig på Hässleholms centralstation. Där spelade jag munspel för alla som gick förbi. De flesta sket i mig, det var rätt skönt. Låg där i en timme och spelade.

Vid fyratiden spelade The Jangletones. Det var bra. Det finns en bild på mig och Victor på rockfoto. This is your life, spend it well, spend it right.



Efter spelningen mådde jag kiss. Troligen efter den där äckliga ciggen jag fick. Kanske för att jag fortfarande var bakfull då. Kanske för att jag inte hade ätit något eller för att ingen lyssnade på mig i centralstationen. Eller för att The Jangletones var så feta. Kanske för att jag blev av med Gustav, Mattias och Fille och för att de började dricka upp all min öl. Jag vet inte.

Så jag gick med Mati till hennes camp, skojade om pingviner, om att spela pingig ping-pong och om att Gud egentligen pingade som fan på söndagen. Och vi skämtade om att mixa Bach och Crazy Frog, att bandet skulle heta The Decirebels och att vi skulle spela jättetyst. Silent Disco, men inte riktigt lika tyst. Och så smetade Mati in någon konstig kräm i ansiktet på mig. Jag blev len som en barnrumpa på kinderna.



Förresten så måste jag få en sak klar för mig. Vad fan är motsatsen till en get? Ni vet, det finns motsatser överallt, typ häst-ko, hund-katt, fisk-fågel... Men vad fan är motsatsen till get? Jag blir galen. Hjälp mig.

Vad fan hände sen? Jag blev av med allihopa och hittade Camp Rövhåla. Där var Simon, Erik och Felix. De DJ:ade dåliga låtar från 90-talet, vilket var rätt gött för jag skrattade så att jag dog. Sen började vi bygga lutande tornet på Siesta av solstolar. Flera hundra värda flera tusen. Någon försökte sätta eld på det och då kom polisen. Jag lurade även i en kille att jag var från London och pratade dålig engelska i säkert 2 timmar. Han gick på det. Han ville aldrig försvinna. Han tyckte jag var så jävla cool för att jag var från London. Jag bodde på East End Boulevard, där bor alla coolingar.

Byggde en igloo av en sovsäck, spelade munspel hela natten, gick inte och la mig. Åkte hem klockan sex på morgonen. Trigger Man hade snake eyes och sen var jag hemma.

TrotsfördomarnamåstejagsägaattSiestafestivalenvarheltokejmenjagtänkernogaldrigåkaditigen. Vadfanskamandärattgöra,egentligen?

Puss och rkam.