Tredje hjulet

Jag finner mig väldigt ofta i situationer där jag är det tredje hjulet. Jag har gjort det ett tag nu. Jag stör mig litegrann på det, börjar tröttna på det. Inte för att ni pussas eller är kära framför nosen på mig. Det är mer för att jag själv inte kan göra samma sak. Jag vill också och jag avundas er. Var glada för de ni håller kära.

Att vara det tredje hjulet får mig dock att längta så ofantligt till att ha någon med ett gyllene hjärta vid min sida.

Det får mig att längta till sömnlösa nätter för att man bestämmer sig för att prata bort natten istället för att sova. Det får mig att längta att lägga täcket på golvet och sitta som en skräddare en hel natt. Det får mig att längta att ligga på mage och låta fingrar undersöka ryggen försiktigt. Det får mig att längta till att på morgonen ligga under ett tunt, vitt lakan och låta solljuset tränga igenom. Det får mig att längta till viskningar i örat. "Vakna nu."

Det får mig att längta till dagar där man inte gör något speciellt tillsammans. Det får mig att längta till att läsa böcker bredvid varandra, flina åt ett skojigt stycke och sedan läsa det högt. Det får mig att längta till dagar på gräsmattor i solen och tusenskönor att "älska, älska inte" på. Det får mig att längta till cykelutflykter med en filt, några kakor och en termos kaffe, för att det är gott att leva.

Det får mig att längta till onödiga dispyter om vilken den bästa låten är, det bästa bandet, den bästa artisten, bästa gitarristen, bästa versraden... Det får mig att längta efter alla likheter och olikheter. Det får mig att vilja höra: "Sluta smaska", "Skynda dig nu då, vi har bråttom" och "Måste du hålla på sådär". Det får mig att längta till att kunna lita på någon. Det får mig att längta till att längta efter någon när man känner sig ensam.

Snart får det fan vara min tur.