Tomhet

Aldrig någonsin har jag känt lika stor tomhet som jag har gjort denna vecka. Jag vet inte vad som har hänt. Det är bara tomt. Jag mår bra, jag är glad, är älskad och belåten, ändå känns det som att något fattas. En glöd, en gnista? Kanske en hel eld.

Jag vet inte vad det är, men det är bara tomt. Som ett skal. Jag vet inte hur jag ska förmedla känslor, jag vet inte vad som händer. Jag bara stirrar framåt, in i en vägg eller en TV eller datorskärm, utan att förstå varför.

Jag ligger länge i sängen, vill knappt gå upp till skolan. Bara ligger där och lyssnar på The Doors eller något annat tråkigt band som jag lyssnat på i flera år. Jag ligger länge i sängen och struntar i om jag inte är på lektion, för den är meningslös. Oftast lika meningslös som att ligga kvar i sängen.

Idag skickade jag in en gammal text till textsamtalet som ägs rum på måndag. Med gammal menar jag alltså flera år gammal, sedan när jag gick i åttan.

Känner mig nästan inte ett dugg förändrad sedan dess. Fortfarande glad, fortfarande tom, fortfarande stirrar jag bara.
Och ikväll tänker jag gå tillbaka till det, när jag ska klä mig punkigt på temafesten "tonårs revolt". Borde kanske fixa en tuppkam, men har ingen hårspray eller kam.

Hur fan kan man INTE ha en kam? Hur fan kan man vara TOM?

Jag förstår inte. Känns inte ens som att mitt skrivande fyller mig. Jag menar, borde jag inte ha varit lyrisk att få höra min text bli uppläst på scen inför en ganska stor del av skolan idag?
Jovisst, det borde jag kanske ha gjort. Jag skämdes istället och det var inte alls särskilt stort för mig. Ville bara smita ut mitt i, för jag orkade inte lyssna på något halvdant skit jag klämt ur mig på mindre än en timme.

Jag förstår inte.
Jag känner mig tom.
Fyll mig.
Hjälp mig.