Paranoida elever, solsken och munspelande

Det är en bra dag just idag. Åkte tidigt från Malmö, somnade nästan på tåget. Det var varmt vid fönstret, inte bara solens förtjänst. Elementet, eller vad det nu är, var igång på tåget. Det är gott att värmen är tillbaka. Våren tinar mig alltmer, jag känner mig lagom inspirerad, lagom lat och fantastiskt glad. Våren är tillbaka. Värmen är tillbaka. Glädjen är fan tillbaka, äntligen.

I skolan satt jag mest tillbakalutad och lyssnade på de andra när vi hade textsamtal. Kände att jag inte hade särskilt mycket att tillföra, brukar inte göra det på textsamtal. Kanske för att jag är så förbannat odisciplinerad och väntar till sista sekund att läsa allt. Groddan works in mysterious ways.

Jag somnade ute på trappan, utanför skrivarsalen. La en scarf över ansiktet och kopplade av. Överallt omkring mig var alla elever paranoida. KillerX-leken drog igång idag. Ett vuxet sätt att leka krig på. De kunde inte sova i solen. De kunde bara oroa sig för vem som ska skjuta vem och när. Närsomhelst, tydligen. Vem som helst också. Det vore roligt att vara med, men jag hade nog inte pallat med paranoian. Däremot hade jag säkert ägt, för jag kan vara riktigt lömsk ibland. T.ex. om jag hade klarat mig till helgen, och någon hade fått för sig att övervaka busshållplatsen, så hade jag gått av några stationer tidigare och vunnit. Jag hade vunnit. Men ärligt talat är det skönare att ligga i solen med en scarf över ansiktet.

Hela dagarna spelar jag munspel. Det börjar bli riktigt bra. Jag hittar på egna, skrangliga, korta, effektfulla bluesmelodier. Känner mig lagom blå med blåvalen Blåis på min underarm också. Det är ingen riktig tatuering, men fin är den.

Om man kanske skulle sätta sig på balkongen och njuta det sista av solen med en trudelutt. Luffarvisan kanske?