Soundtracks, amöbor och en tom plånbok

Hej. Jag är pank. Det känns alltid som att livet tar slut när man är pank. Det är riktigt trist att vara pank. Så nu får jag låna pengar av mamma. 500 kronor. Jippi. Jag som skulle köpa en Roskildebiljett denna månaden. Fan-fucking-tastic.

Men det är ganska lugnt. Jag hade skitball igår. Jag och Mattias stack hem till Johanna och Marcus. Vi hade trevligt, lyssnade på soundtrack till filmer, bl.a. Back To The Future. Vi gick till KB där det trevliga gänget höll till. Jag var storebror till Frida, Dansade amoeba-dansen, HIV:ade och rände runt. Spelade munspelet i rökrutan, blev poppis som fan. Någon hade ett pyttelitet munspel. Det gick att spela på, men ändå inte.

Men det gör inte så jävla mycket, att vara pank. Det känns som att jag har haft mitt roliga denna månaden. Nu får jag ta mig i kragen, leva på havregrynsgröt och roa mig på gratisviset. Ja. Ja, det ska jag göra. Långa nätter med TV-spel, Entourage-marathon hemma hos Eric på fredagkvällarna, Rock N Roll-kvällar hos El-Linas och kaffedrickande hos Matilda.

Vet ni vad? Det blir en bra månad, trots allt.