Världens ände och lovets slut

Igår fastnade jag på film hemma hos Simon. Det var fett. Han hade en trumpet som jag spelade i. På film. Jättemycket, jättedåligt. Jättehjärndött. Men skoj var det. Vi fick känna på världens ände också. När vi gick och handlade pizza började det plötsligt mullra högt och skaka. Vi blev nojiga. Vi var helt säkra på att det var en liten jordbävning. Jag hoppades på fler. Felix och Simon dog av rädsla.

Idag är lovets slut. Jag måste tillbaka till Svalöv och skriva klart den där förbaskade novellen. Den är halvfärdig och ska vara redo att läggas i tryck redan imorgon. Jag och deadlines har knappt ens kontakt på mobilnätet. Det är ganska sorgligt, men det brukar lösa sig ändå. Får sitta uppe halva natten och skriva, om det så skulle vara.

Idag är lovets slut och ingen verkar ha tid över till mig. Det känns sådär, faktiskt. Även om det är grått ute vill jag ut och dricka en läsk eller kanske en kaffe på stan.

Jag ringer runt och frågar. Mattias är med Ella, Eric ska plugga och Romeo och Julia svarar inte. Deras telefoner är väl döda efter en helg i Båstad, eller var det nu var de for någonstans. Jag får väl prova ringa hem. Säkert bättre lycka där.

Jag springer runt och trollar. Ja, som den där trolololo-mannnen på youtube. Det finns en film på mig på facebook. Om ni är vän med mig kan ni ju spana in den. Det är en ganska lustig film, faktiskt.

Nåväl.
Vi ses nästa helg, Malmö. Jag ser fram emot det.