Att klara ett TV-spel på fyra dagar

Jag har klarat Assassin's Creed II och måste säga att det var ett bland de... Konstigaste spel jag spelat. OK, jag tänker spoila något fruktansvärt nu.

Du sitter i en maskin, i nutid som du med hjälp av gräver i ditt minne. Du minns att du är en lönnmördare i Renässansens Italien, runt 1470-1500, där din bästa polare är Leonardo da Vinci. Bara detta är konstigt nog, men det är också bara början.

Du mördar folk i spelet, hela tiden, för att få tag i information. Sen mördar du lite till, för att din karaktär är hämndlysten. Snart nystas en konspiration fram, en konspiration där makt missbrukas. Spanjoren som dödat din huvudkaraktärs pappa blir påve, han får tag i två delar av "paradiset", ett guldäpple och en stav, för att öppna ett valv i Vatikanstaten. Du sätter självklart stopp för honom, det är ju ändå du som är "profeten" i hela spelet, vilket tog mig på sänghalmen ungefär i näst sista delen av spelet.

Du går in i valvet och en utomjordisk människovarelse uppenbarar sig och börjar prata med Desmond, mannen som sitter i maskinen och minns i nutid. Allting är religiöst och jag kan inte hålla mig att tänka att hela spelet är som hugget ur scientologin. Utomjordiska människovarelser som pratar med dig om att "jorden är smutsig och måste renas"?

Give me a break, game. Du har redan skämtat om Super Mario genom att klämma in: "It'sa me, Mario!"

Jag finner inga ord. Jag har nog betalat alldeles för mycket för detta spelet. Det finns ju inte ens en anledning att fortsätta spela och/eller spela om det. Vad fan?

Eric, jag har spelat klart. Vill du låna det så lånar jag Batman: Arkham Asylum?
Batman finns i alla fall på riktigt...