Ser över mitt drickande

Jag borde nog se över mitt festande. Jag minns knappt en helg då jag inte blivit full. Jag tror att detta festande började någon gång efter september förra året.

Jag vet inte, jag kanske försöker hitta någon slags lycka i spriten, trots allt. Det gör jag också, faktiskt. För ögonblicket, det vill säga. Dagen efter mår man ju som man mår, men jag måste säga att jag väldigt sällan brukar ha ångest för gårdagen.

Jag borde nog verkligen se över mitt festande. Det är inte så friskt i längden att hålla på såhär. Jag borde vara nykter denna helgen och nästa och kanske helgen efter det. Jag vet att några av er kommer att tjata, men jag ska försöka säga emot. Jag måste våga säga: "Nä, det är lugnt... Jag klarar mig denna helgen och jag tror ni klarar er utan mig."

Jag måste lära mig vara vit.