Höst i Svalöv

Det är höst i Svalöv nu. På riktigt. Alla löv har fallit och päronträdet saknar frukt. Utanför skrivarsalen står CMD:arna och spelar fotboll. De ser inte riktigt ut som oss skrivare. De är liksom mån om hur de ser ut... Tja, vissa av dem i alla fall. Okej, en av dem. Han är till och med sådär trendig med piercings i hela käften.

Det är höst nu, på riktigt. Man känner att kvällen börjar äta sig närmre in på dagen och morgonen dröjer en lång stund in på förmiddagen. Ingenting är som i somras. Allt har förändrats.

Det är höst i Svalöv. Mina ögon är tunga och nu när jag sitter här i skrivarsalen märker jag att jag nästan har glömt bort att hämta kortet till vår alldeles egna biosalong. Jag och några i klassen ska se Fear And Loathing In Las Vegas: A Savage Journey To The Heart Of The American Dream ikväll. Det är en bra film och det var längesedan jag såg den. Den gör mig alltid sådär fundersam på hur jag är som författare, som skrivare.

Det är höst i Svalöv. Varje gång jag ser filmen föds Hunter S. Thompson på nytt inom mig. Ibland undrar jag om han är en del av mig. Eller tvärtom. Ibland undrar jag om det finns en likadan slags agenda inom mig, att skriva om sanningen och endast sanningen. Blandat med fiktion, såklart. Men varför skulle inte fiktion kunna vara sanning?

Varför inte? Fiktion är fantasi och fantasi kan mycket väl vara sann. Om det är något fantasi är så är den äkta. För jag menar, är en piercing i näsan äkta? Är fotbollskillar äkta? Finns ens CMD eller är det bara något hittepå som skolans ledning kokat ihop på något möte? För vad finns det för syfte att spela fotboll mitt i hösten? Finns ens fotbollen? Är fotboll äkta?

Jag vet inte vad jag pysslar med, jag bara pysslar och pusslar mitt liv, antar jag.

Pusslar ihop hösten med resten av vintern, våren och sommaren och nästa höst. Pusslar ihop tankar med fantasi och fantasi med sanning.

Vad händer om vi bjuder in Hunter S. Thompson till morgondagen? Hade han fortfarande haft en kula i huvudet?

Varför bor det så många tankar i mitt huvud just nu?

Fan, snart går Gulliver... Jag menar Gullan. Jag måste ha kortet.

Farväl.